För det första: Kina håller på att bli väldens ledande bilnation. Och det kommer att gå snabbt.
En titt på hur bilförsäljningen antas utvecklas mellan 2008 och 2010 på väldens tre största bilmarknader – Kina, Europa och USA – visar en fullständigt förödande nedgång i USA och Europ, men en 60-procentig ökning i Kina. Hela bilkartan vrids snabbt om mot öst. Detta samtidigt som, trots allt prat om kris, den globala försäljningen väntas öka mellan 2008 och 2015 från 69,4 till 91,9 miljoner. Allt enligt analysfirman Intelligence Automotive Asia.
En gyllene möjlighet att sälja i Kina alltså. I dag är det dyrt för västtillverkare att sälja bilar i Kina. Samtidigt står kinesisk bilindustri i startblocken med fickorna fulla med pengar. Geely tillhör de bolag som hunnit utvecklas mest i Kina och har starka expansionsplaner utomlands. Då hägrar Volvos 2500 återförsäljare runt hela världen. Och naturligtvis Volvos teknik och duktiga ingenjörer.
Om allt går i land med affären kommer Volvo med stor säkerhet tillverka äldre modeller i Kina, kanske den stora XC90.
Sedan vore vi dumma och blinda om vi inte insåg det självklara: Det är mycket billigare att tillverka bilar i Kina än i Sverige. Och Geely gör faktiskt vad de vill med Volvo om de köper det. De närmaste åren kommer nog allt i Volvo att ligga stilla som en spegelblank västsvensk sjö – Geely vill inte riskera varumärket. Men om, säg fem år, kommer troligen kostnadsskäl flytta produktionen – men inte utveckling och företagsledning – ur Sverige.
Slutsatsen är att ett kinesköp på många sätt är utomordentligt bra för Volvo. Men med stor säkerhet riktigt dåligt för arbetarna i Göteborg.
