Nypriset på författaren Björn Ranelids bil är 1 miljon kronor. Den mörkblå Jaguaren är nytvättad och står uppställd utanför våningen på Söder. På registreringsskylten står det RANELID.

– Skriv inga lögner om mig och inga dumheter, säger Björn Ranelid när jag frågar honom om hur ett porträtt av honom och bilen bäst skrivs.

Han förnekar inte att det kan verka skrytsamt att ha en Jaguar och dessutom välja att ha sitt namn på nummerplåten. Bilen har blivit utsatt för skadegörelse och registreringsskyltarna har stulits. Till och med jaguaren på huven har någon bemödat sig att sno.

– Det är bara så att den här ­bilen sticker människor i ögonen därför att jag har namnet på den och därför att det är en Jaguar.

Själv förstår han inte varför. Han köpte den för 252 000 kronor.

– I Sverige är man ympad. I stället för att ta vaccin mot ­influensa tar man vaccin för att man ska lida av jantelag. Den här bilen kostar ungefär vad en ny Volvo eller Saab kostar, men det är Sveriges vackraste bil. Det finns bara tre bilar kvar som har ett chassi som är unikt och det är Bentley, Rolls-Royce och Jaguar.

Fram till och med 2003 års modell är Jaguaren 516 centimeter lång. Björn Rane­lids bil tillhör de längre modellerna eftersom den är från 1998.

– Det är ingen förlängare av ­någonting utan det är bara för att jag tycker att den är så vacker.

Utan omsvep kommer svaret på frågan som direkt poppar upp i huvudet på alla som ser bilen.

– Jag har namnet på bilen därför att alla ska veta när jag kör illa. Så i  stället för att tala negativt om det och tro att jag serverar på ett guldfat att jag är en skrytsam, dryg skåning som är egocentrisk ska man vända på det, som i matematiken, och göra två femtedelar till fem andradelar. Man kan säga att jag är en riktigt ärlig människa till skillnad från 99,9 procent av Sveriges bilägare.

Att välja sin egen registreringsskylt kostar pengar, 6 000 kronor. Pengarna går till trafikforskning. En detalj kan tyckas, men det är så det är och det gör att det ändå finns någon mening med pengarna, annars skulle han inte ha berättat det.

Dagen till ära har Björn Ranelid tvättat bilen tillsammans med yngste sonen August. Det är Augusts förtjänst att det blev någon Jaguar över huvud taget. Under tolv år ägde Björn Ranelid ingen bil utan hyrde en varje sommar. Till slut övertalades han av sonen att provköra.

– Min Jaguar är inte värd en halv nagel på något av mina barn. Det vill jag att du skriver. Det är ingen dålig mening. Först och främst kommer min ­familj. Allt materiellt som jag har kan skänka mig ett visst materiellt värde, men det är inget jag identifierar mig med och det är inget som jag skulle sörja om jag miste.

Fotografen ser frågande ut och undrar försynt om han inte trots allt identifierar sig lite grann med sin Jaguar.

– Jo, det gör jag på sätt och vis. O ja, jag ska tala helt öppet med er och jag ska titta er rakt i ögonen medan jag pratar med er. Jag tycker det är väldigt roligt att köra den. Jag är som ett litet barn när jag sätter mig vid ratten.