På tisdagen kom ett glädjebesked till Wallenbergbolaget Investors aktieägare. Trots att den finansiella branden fortsätter att härja i Europa föreslås investmentbolagets ägare en ökad utdelning på 4,6 miljarder kronor. Under onsdagen däremot var det nog inte lika roligt att heta Investor.

Under det fjärde kvartalet har något som kommit att betraktats som en ”maktkamp” utbrutit mellan investmentjättarna Investor och Industrivärden. Handelsbanksfärens högbelånade maktbolag Industrivärden, har köpt 3 miljoner röststarka A-aktier i Ericsson. Investor har också utökat sitt inflytande genom köp av A-aktier men har dessutom, under samma period, köpt 9,7 miljoner B-aktier, en post som på tisdagen var värd drygt 650 miljoner kronor. På onsdagen, vid lunchtid, hade den minskat med nära 100 miljoner kronor i värde.


Det var över fyra år sedan Investor senast investerade i Ericsson. Bara ett par månader efter den investeringen var kursen halverad. Den här gången har affären i prestigeinnehavet inte börjat bättre.

”En del i vår strategi är att öka ägandet i utvalda kärninvesteringar när vi anser att värderingarna är attraktiva”, skrev Börje Ekholm i bokslutsrapporten. Det är svårt att hålla med om att de två maktbolagens investeringar i Ericsson hittills har varit särskilt attraktiva.

Dagen efter det skriftliga uttalandet rasar Ericssonaktien med kraft efter en kvartalsrapport som en analytiker betecknar som ”hemsk” och en annan påtalar att vändningen är långt borta för bolaget.


Hur vi än vrider och vänder på mätperioderna är Ericsson en storförlorare på börsen. På tre månader har bolaget backat med 13 procent, på tolv månader med 24 procent, och på en dag, under onsdagen, med cirka 13 procent.

Investmentbolagen är visserligen inte några ”day traders” och hade knappast tänkt göra ett snabbt klipp på Ericsson. Men tajmingen kunde onekligen ha varit bättre.

En av orsakerna till att det via aktiemarknaden satsas pengar i investmentbolag är, precis som i fonder, förhoppningen om att bolagens investerare gör bättre affärer än gemene man.

I bästa fall kan kampen om Ericsson-aktier bara ha varit en missbedömning från investmentbolagen, som inte kan betraktas som särskilt mycket bättre börsklippare än någon annan. I värsta fall, och kanske mest troligt, bygger investeringarna på en kamp om makt som uppenbarligen inte gynnar alla aktieägare.