Enligt Brottsförebyggande rådet har antalet misshandelsfall i Sverige ökat med runt 50 procent på tio år. Vad detta kostat i termer av sjukvård- och rehabiliteringskostnader finns det inga tillförlitliga siffror på. Men tveklöst är ju denna utveckling oerhört bra för Sveriges ekonomiska utveckling. Inte många sektorer kan stoltsera med en sådan tillväxt. Inte heller den lynniga Stockholmsbörsen.
På samma sätt kanske vi bör uppmärksamma fiskenäringens osjälviska bidrag till den ekonomiska utvecklingen runt Östersjön. Genom att tillsynes utarma fiskbeståndet, som inte liksom skogen lagerförs i bnp-beräkningarna, har den på bekostnad av framtida intjäningsmöjligheter byggt svenskarnas tidigare osedda välstånd.
Nu finns det naturligtvis inget som helst nyhetsvärde i detta raljerande. Att bnp är ett ekonomiskt mått och inte ett välfärdsmått är möjligen inte allmänt känt, men åtminstone något som brukar nämnas i förbifarten vid diverse ekonomiutbildningar. Men att döma av reaktionerna efter Sveriges rekordhöga tillväxtsiffror är det lätt att tro att politiker, ekonomer, företagsledare och medier alla ser dessa tre bokstäver som genvägen till allt – såväl lycka som välfärd.
Naturligtvis bör många av dem vara medvetna om misstaget, men så är det också lättare att blunda för ett tillsynes oöverstigligt problem än att göra sig obekväm. Det bör dock nämnas att EU arbetar på ett alternativt välfärdsmått, och att döma av den beslutsamhet som då och då präglar unionens arbete kan det möjligen borga för nya metoder. Jag tycker att det låter ganska sunt.
