Hela sanningen måste fram om hur mycket värdelösa tillgångar finansföretagen ännu har kvar i sina gömmor, och världens länder behöver samarbeta mycket bättre än hittills, ”eftersom varje satsad dollar i globalt samordnad stimulanspolitik enligt IMF ger dubbelt så stor effekt som en dollar satsad i nationell politik”.
Det framhåller Guy Ryder, engelsmannen som är generalsekreterare för ITUC, världens största fackliga samorganisation med närmare 170 miljoner medlemmar.
Guy Ryder höll tal på en TCO-konferens i Stockholm i tisdags, just efter IF Metalls krisuppgörelse. När SvD Näringsliv träffar honom ser han uppgörelsen som ett inslag i ett europeiskt mönster där fack och arbetsgivare i många fall gör upp om att hålla kvar anställda i företagen och satsa mer på utbildning.
–Den avlönade arbetstiden minskas, det är sant, men ibland balanseras det av ökad yrkesutbildning. Det viktiga är att folk finns kvar i arbetskraften och behåller sambandet med sina arbetsgivare.
–Ett avtal av denna typ visar hur dramatisk denna kris är, och hur den slår mot framförallt svensk tillverkningsindustri. Jag har ju sett att IF Metall fruktar en arbetslöshet på 25 procent bland sina medlemmar i sommar!
–Men jag tror att vi kan se ett värde i dessa kreativa försök att behålla folk i arbetskraften. Sådana sofistikerade överenskommelser har flera positiva aspekter jämfört med när arbetsgivare bara ber arbetare arbeta för mindre pengar.
Men att gå med på minskade löner är inte bara svårt att acceptera i sig, det minskar också efterfrågan ”och sår därför fröna till mer arbetsförluster i framtiden”. Då kan det bli som på 1930-talet, varnar Guy Ryder som nu manar världen att i samordning styra stimulanserna till investeringar i en grön omvandling som också kan skapa nya jobb.
Men först krävs svar på två stora frågor, framhåller han.
–Den ena är att klargöra sanningen om djupet av denna kris och hur förfärlig den finansiella röran verkligen är. Mitt intryck är att det fortfarande finns mycket gift kvar som döljs av de finansiella institutionerna.
–Jag har hört att det kan krävas ytterligare 2 000 miljarder dollar för att rensa upp finanssystemet i USA. Om folk tror det, även om det inte är sant, kommer man aldrig ens till startpunkten för en återhämtning, för då kommer det finansiella systemet att förbli blockerat.
–Den andra avgörande frågan är hur villiga regeringarna är att agera tillsammans.
Den 2 april håller G20-länderna toppmöte i London, och enligt Guy Ryder behöver ett globalt samarbete fyra inslag:
1) En samordnad expansionspolitik för att stimulera världsekonomin, en politik ”där alla bidrar efter sin förmåga” så att ingen åker snålskjuts eller hemfaller åt protektionism.
–IMF har sagt att minst 2 procent av BNP behöver användas i finanspolitiska stimulansåtgärder. Men vi väntar fortfarande på en seriös internationell samordning, trots att alla i G20 inser att det blir dubbelt så effektivt.
2) Regleringar av finansmarknaderna.
–Det är helt klart något som G20 förstår. Men vi har inte kunnat reda ut hur G20 fördelat uppgifterna mellan IMF och det finansiella stabilitetsforumet i Basel, och processen måste öppnas för offentlig granskning och fackligt deltagande.
3) Nya grepp för hur världen ska styras. Guy Ryder efterlyser ”en ny arkitektur för miljö, handel och arbetsmarknad” som borde föras samma till en stor ny och grön global uppgörelse.
4) Det fjärde behovet är att tackla ”krisen för den rättvisa fördelningen”, efter de senaste årtiondenas stora skifte av inkomster från arbetskraft till kapital.
–Enligt OECD är arbetskraftens andel av BNP i världen nu tillbaka på 1930-talets nivå. Urholkningen av köpkraft och den växande ojämlikheten är inte bara orättvis, den är också mycket allvarlig för systemens stabilitet, säger Guy Ryder.
