Utländska och svenska pensionsjättar, däribland statliga AP-fonderna, har varit något av ryggraden bland riskkapitalbolagens investerare. Nu när de tidigare hjältarna kämpar för sin överlevnad kan man fråga sig vilket ansvar AP-fonderna och andra aktörer har för att ha stöttat den alltmer ifrågasatta riskkapitalindustrin.
Den modell med stora banklån i portföljbolagen som riskkapitalbolagen så länge har hyllat tycks ha havererat. När lågkonjunkturen nu rullar in med förödande kraft får allt fler portföljbolag problem med finansieringen. Jättelika ränteinbetalningar riskerar att sänka redan förlusttyngda bolag.
Frågan huruvida institutioner som AP-fonderna och andra aktörer borde ha förstått risken i detta kommer med all sannolikhet bli en het diskussionsfråga framöver.
Nu ska sägas med en gång att AP-fondernas äventyr i riskkapitalbranschen inte är bara är en förlustaffär. Långt därifrån. Den sammanräknade investeringen i olika riskkapitalfonder har med stor sannolikhet gett en bra avkastning sedan början av 2000-talet. Under de goda åren genererade riskkapitalbolagens största affärer, segmentet som kallas buyout, en årlig avkastning på i många fall 20-30 procent enligt branschens egna olika mätningar. Det är svårslaget.
Det är kanske också det som är skälet till att flera av AP-fonderna är förvånansvärt positivt inställda till riskkapitalbranschen. Man har inte gett upp hoppet när det gäller den här typen av investeringar. Och man är redo att åter öppna plånboken. Djärvt eller dumdristigt, det återstår att se.
