Abbe Ibrahim vill avdramatisera Operakällaren, alla ska känna sig välkomna och det är inget kavaj- eller slipstvång numera. Men det är fortfarande ett ställe med glans, en av Stockholms fem stjärnkrogar, och glansen måste få finnas kvar, understryker han.

Abbe Ibrahim är vd för Operakällaren AB sedan 1,5 år. I bolaget ingår också Café Opera (där han var chef i åtta år), Operabaren, Bakfickan, Operaterrassen och Rotundan.

Han är marknadsekonom från IHM, institutet för högre marknadsutbildning, och restauratör och basar nu över 150–200 anställda. Han föddes i Somalia, familjen flyttade till Sverige när Abbe var 11 år, och han har lång och bred erfarenhet från restaurangbranschen. Han jobbade i disken på Operakällaren redan som 14-åring och efter det har han anvancerat genom olika jobb på flera restauranger.

Vi serveras lunch i ett hörnrum i anslutning till stjärnkrogen. Vakt- paraden tågar förbi utanför och Abbe konstaterar att ett kulturarv just passerar ett annat.

– Jag ser vd-skapet som att förvalta ett kulturarv, en nationalklenod.

Han tränar på gym ett par gånger i veckan för att hålla sig i form. Golf är ett annat intresse men svårt att hinna med numera som småbarnspappa. Jasmine, 1 år och 8 månader, har nyligen börjat på dagis. Målet är att dela hämtningar och lämningar med frun Faiza, men arbetsdagarna är långa och innebär mycket kvällsarbete.

– Det roligaste med mitt jobb är att träffa människor och få dem nöjda på våra restauranger. Jag gillar att mingla med gäster och det blir en del inbjudningar till tillställningar.

Mingel, kändistäta tillställningar på Café Opera och sena kvällar på en av Sveriges stjärnkrogar kan låta glamoröst. Men Abbe har en annan sida också. Det glada skrattet förbyts i allvar när han berättar om en safariresa till Kenya han gjorde för ett par år sedan med ett gäng vänner.

– Utanför en by stod en massa folk och såg ut att vänta på något. Det visade sig att de väntade på hjälpsändningar. Det hade inte regnat på 3,5 år, och vi hade massor av vatten i bilarna som vi gav dem. Vi avbröt safarin, och köpte istället upp allt vatten, smör och mjöl i närmaste by och delade ut.

– Då kändes det lite bättre men det var svårt att se barnen, och jobbigt att åka hem till Sverige och veta hur de hade det därborta.

Väl hemma igen funderade Abbe och hans vänner på hur de skulle kunna göra något mer för byn.

– Vatten är liv, säger Abbe och slår ut med händerna, vatten är det viktigaste, utan vatten kan man inte leva, odla eller göra någonting, och vattenbrist leder till konflikter.

– Vi borde gräva brunnar, tänkte vi, men tiden gick, det stupade på all byråkrati – det var inte bara att skicka ett brunnsborrarföretag till byn.

En frustrerad Abbe Ibrahim kontaktade istället Unicef i Sverige, och fick veta om ett vattenprojekt för skolor i norra Kenya och södra Etiopien. Van att ta tag i saker tog han initiativet till en golftävling på Arlandastads golfbana. Tävlingen LG Café Opera Trophy gick i augusti 2007 med sponsorer, och företagare och artister som deltagare.

– Vi fick drygt 100 000 kronor i överskott, målet var 50 000, som gick till Unicefs vattenprojekt.

I år, i slutet av augusti, gick golftävlingen för andra året, målet var att fördubbla överskottet mot förra året och det lyckades med råge. Nästan 250  000 kronor gick till vattenprojektet, och nästa år är målet att dubbla den summan. Abbe Ibrahim ger även pengar till Röda Korset varje månad.

– Vi har alla ett ansvar, och det börjar på individnivå. Alla kan göra något.