Anna Klasén sitter hemma i köket på Vargön utanför Trollhättan och syr påskkärringar. Hennes man Tony har inte varit på jobbet i flera dagar och igår morse fick han beskedet att han inte ska gå till fabriken på måndag heller.

I januari förra året firade paret Spykers köp av Saab. SvD Näringsliv var med när de skålade för biltillverkarens framtid men nu är det andra tongångar i den blåa villan på Nordkroksvägen. Turbulensen börjar dra ut på tiden och det tär på nerverna.

– Det har gått för långt den här gången. Man ska inte behöva stoppa produktionen. Vi får ingen information, förutom det dagliga samtalet om vi ska jobba dagen därpå. Vi kan inte påverka någonting heller, men de flesta av oss som är anställda på Saab är luttrade. Vi har varit med förr – om man säger så, säger Tony Klasén.

–Regeringens besked igår var på rätt spår, men det är bedrövligt att det tagit så lång tid. Och ännu är inte ägarfrågan avgjord. Det är väl bara att släppa in Antonov – bara fabriken blir kvar.

Han är 42 år gammal och har arbetat på Saab i 24 år. Han trivs på jobbet men har på senare tid funderat på att söka sig någon annanstans, frågan är bara vart.

Anna Klasén har också arbetat på Saab en gång i tiden, det var där hon träffade sin man. Nu är hon undersköterska och paret är tacksamt över att båda inte är kvar på företaget – det hade känts otryggt med tanke på all turbulens.

–Det kändes bra när Victor Muller tog över. Han tror på Saab men han är inte som andra företagsledare. Du har väl sett hur han ser ut – kavajen är lite liten och byxorna lite för korta. Det gick ju bra för oss ett tag. Det var först när Jan Åke Jonsson lämnade vd-posten som jag tänkte att någonting var i görningen, säger Tony Klasén och slår ner blicken i bordet.

Förra gången när det stormade kring biltillverkaren fick han och hans kollegor gå till jobbet varje dag trots att det inte fanns någonting att göra. Det var väldigt psykiskt påfrestande.

–Nu när han varit hemma har han städat och fixat. Det är bra på ett sätt men jag hoppas att det inte blir långvarigt, säger Anna Klasén och fortsätter sy.

En kort bilfärd från Vargön ligger Saabfabriken, ett stenkast därifrån finns företagets motionsanläggning. Där arbetar friskvårdaren Susanne Andersson. Folk droppar in inför boxningspasset som startar vid lunch men Susanne Andersson säger att det inte är lika välbesökt som det brukar vara.

– Både jag och min man är Saabanställda. Han arbetar i produktionen och är hemma nu. Jag tror att folk reagerar olika på allt som händer kring företaget. Jag är som en struts som stoppar ner huvudet i sanden så länge det går. Jag tror att det ordnar sig.

Även hon tror att de frekventa Saabkriserna härdat personalen men påpekar att en del tar motgångarna hårt.

–De flesta som jobbar på fabriken har gjort det sedan de gått ut skolan. Saab är deras liv på ett sätt – klart att man påverkas då. Jag har varit här i 16 år och även om jag kan få jobb någon annanstans vill jag vara med på det här tåget och se vart det går. Det är väl Saab-andan som talar.

61-årige Leo Qvist är också på plats på motionscentret. Han tränar här flera gånger i veckan – även nu när produktionen står still och han får vara hemma från jobbet. Efter 39 år på Saab är han orolig. Frun jobbar också där, de är till åren komna, vad händer om fabriken måste läggas ner.

–Det är ju mitt livsverk, jag måste tro att Saab överlever på något sätt, säger Leo Qvist som är plåtslagare.

–Det viktigaste just nu är att få fram pengarna och sätta igång produktionen, säger han.

–Ja, den där Antonov. Man vet inte om han är en fågel eller en fisk. Men han är säkert en bra affärsman. Pengarna måste in, vi tappar beställningar och det är inte bra.

Nästan alla SvD Näringsliv talar med i Trollhättan säger att Saab kommer att överleva ännu en gång. Men en kvinna vi träffar på torget är av en annan åsikt.

–Tyvärr, jag tror att detta är Saabs sista år. Allt pekar på det. Men det får man inte säga i den här staden. Här ska det vara framtidshopp och Saab-anda men jag tror inte på det, säger kvinnan som vill vara anonym.