Att vara oenig i sak är bra. Att vara osams är något helt annat. Det senare leder ofta till vad som brukar kallas konflikt. Och på många arbetsplatser är de ofta långdragna surdegar som tar tid och energi från de inblandade. I värsta fall kan konfliktena leda till sjukskrivning.
- Konflikter är inte något vi har, det är något vi gör. Och konflikten handlar alltid om form, inte om innehåll. Alltså inte om själva åsiktsskillnaden utan hur den uttrycks och hur vi uppträder, säger Jan Atle Andersen, norsk psykolog.

I 20 år har han arbetat med konfliktbehandling för personer som är involverade i konflikter på jobbet. Hans affärsidé är tre intensiva internatdagar med de involverade. Går inte konflikten att lösa, tar han inte betalt för jobbet.
- Det har skett några gånger. Varje gång har det berott på mig. Jag har inte varit tillräckligt duktig. Men det är min absoluta övertygelse att alla konflikter går att lösa, säger han.
Hans utgångspunkt är att de involverade i en konflikt inte är i konflikt med
varandra, utan med sig själva.
- Om vi tror att vi har ansvar för andras känslor, innebär det ju också att andra har ansvar för våra känslor. Vi säger ”jag är arg/ledsen/provocerad och det är ditt fel.” Men den enda vi har och kan ta ansvar för är oss själva.

Kärnan i en konflikt är ansvarsfrånskrivelse, anser han. Det är andras fel att jag som individ känner det ena eller det andra.
- Men det är ens eget ansvar att avgöra hur man reagerar. Säger någon något kränkande är det ditt eget ansvar om du blir kränkt av uttalandet, inte avsändarens.
Om alla som är involverade i konflikten inser detta, tar alla ansvar för sig själva och det är vägen till en upplösning. Redan andra dagen brukar genombrott ske, hävdar han.

- Förutom att de involverade börjar tala till varandra, börjar de också tala i jag-form och kan uttrycka vad de känner och behöver.
Utgångspunkten i hans sätt att jobba är att inte gräva i det som har sagts och gjorts. Oavsett om konflikten varit långvarig eller kortare, anser han att
historiska tillbakablickar sällan leder någon vart.
- I stället måste alla som är involverade känna efter vad de själva känner här och nu och vilket ansvar de har.
Efter ”tre dagars-behandlingen” som ofta innehåller starka känslor samlas alla igen efter några månader. Tanken med dagen är att kontrollera att den gamla konflikten verkligen är historia och att de involverade lärt sig att undvika nya. Jan Atle Andersen hävdar att konflikterna nästan alltid har upphört.

- Det är egentligen inte så märkligt. Konflikter är fruktansvärt jobbiga. De tar tid, kraft och energi. Många ligger sömnlösa på nätterna, andra sjukskriver sig. När konflikten upphör inser alla vilken kraft de får - och självklart vill man undvika att en liknande situation uppstår.
Trots att arbetslivet också i Norge genomgått stora förändringar de senaste 20 åren, tycker han inte att konflikterna på jobbet blir vanligare eller djupare. Skillnaden jämfört med tidigare är dock att ansvariga inom privat och offentlig sektor i Norge oftare i
dag än tidigare tar hjälp utifrån för att lösa konflikter, trots att det kostar pengar. Jan Atle Andersen tjänster kostar runt 90 000 kronor. Men deltagarna - det kan handla om minst två och högst 17 personer - ska bo på hotell och vara borta från jobbet i tre dagar.

- Att träffas på neutral mark, utanför arbetsplatsen och utan den dagliga verksamheten är en förutsättning för att deltagarna ska kunna fokusera på processen.
Nu ska Jan Atle Andersen presentera sin modell i Sverige. Hans bok ”Skick och oskick på jobbet” är översatt till svenska.
- Egentligen har jag fullt upp i Norge, men jag vill ändå berätta om min metod, säger han.
Hans egen lösning för att konflikter på arbetsplatserna ska undvikas i framtiden är tämligen okonventionell.
- Jag skulle vilja att alla medarbetare får gå medarbetarkurser. Chefer har de senaste 30-40 åren gått chefskurser och blivit allt duktigare på att hantera sitt ledarskap. Men medarbetarna har inte fått samma möjlighet.

Om medarbetare får lära sig några viktiga
grundläggande förutsättningar för arbetslivet, tror han att konflikter går att undvika. Till exempel att arbetslivet inte är något parlament. Demokratiska beslut finns inte, även om många tycks tro det. Cheferna har ansvaret och bestämmer. Däremot kan och ska medarbetarna delta. Och alla har ansvar för hur de beter sig och mår på jobbet.

- Känner vi irritation, ilska och frustration är det för att vi tillåter det. Det bästa sättet att bli av med den känslan är att gå in på toaletten och se sig själv i ansiktet. Det är du själv som tillåtit känslan.
Orsaken till känslan, en chef som inte ger beröm, en kollega som är elak, eller vad det nu är. Går att göra något åt, menar han.
- Men inte genom att svara med samma känsla, utan genom att berätta vad man behöver. Det borde alla lära sig.
Åren som konflikthanterare har lärt Jan Atle Andersen mycket om sig själv. Han blir sällan arg och hamnar aldrig längre i konflikter.
- Min livssyn i dag går ut på att livet är kort och underbart. Jag har helt enkelt inte
tid att gå omkring och vara arg.