Helstatliga Svensk Exportkredit, SEK, hade kreditförluster på över en halv miljard kronor 2008 bara på två engagemang. Dessutom finns oklara affärer med konkursade amerikanska investmentbanken Lehman Brothers.
Resultatet krympte till 132 miljoner kronor. Det är inte mycket för en verksamhet som har en riskexponering på 343 miljarder kronor. SEK tjänar inte ens en promille på sina potentiellt riskfyllda engagemang.
De följer dessutom inte alltid de förutsättningar som gäller för verksamheten. Uppdraget formuleras så här på SEK:s hemsida:
”SEK agerar utifrån ett svenskt perspektiv på en global marknad. SEK:s affärer ska alla ha direkta eller indirekta kopplingar till svenskt näringsliv, och ha en positiv inverkan på förutsättningarna för svenska företags aktiviteter.”
Nu gör SEK omgående ett avsteg från denna portalparagraf genom att tala om integration i Norden som särskilt gäller svenskt och finskt näringsliv. En statlig svensk exportstödjande verksamhet har kontor i Helsingfors.
Nog kan företag baserade i Finland, även om det har kopplingar till Sverige, räkna med exportstödjande verksamhet från finska staten. Sverige behöver inte, och har knappast några förutsättningar, att agera storebror i Norden 2009.
Att SEK har lånat ut till kommuner i Finland är anmärkningsvärt. Att SEK lånade ut pengar till Sparbanksstiftelserna när dessa ville köpa fler aktier i Swedbank är lika märkligt.
Stiftelsernas ägarandel i Swedbank har väl inte med svensk export att göra. Resultatet är att SEK, alltså svenska staten, har blivit ägare till 3,3 procent i denna bank.
Därmed har en normal procedur kringgåtts där Riksdagen godkänner statlig försäljning eller köp av aktier. Bara detta är nog för att strama upp SEK:s oroväckande vidlyftiga verksamhet.
