Står och diskar med skvalradion på, då radiorösten säger något klokt.

–Har ni tänkt på en sak? Förut hette det finanskris. Nu heter det skuldkris. Det är precis som om det är någons fel, och att allt beror på greker. Vet inte om jag riktigt tror på det …

Hur gick vi egentligen från finanskris till skuldkris?

Finanskriser uppkommer oftast efter en tid av överoptimism. Banker lånar ut för mycket till något som visar sig vara en bubbla. Plötsligt en dag tar det slut. Priserna slutar stiga, och de som har köpt dyra hus med hjälp av stora lån blir rädda och försöker sälja. Priserna faller och lånen blir omöjliga att betala tillbaka. Bubblan spricker.

Det politiska systemet står då inför tre tydliga policyfaser. Hantera bankkrisen. Hantera recessionen. Och hantera budgetproblemen. Det svåra är inte att veta vad som ska göras. Det svåra är att genomföra det.

Först kommer bankkrisen. Om du är finansminister så garantera alla lån bankerna har gett. Därefter ser du till att samtliga banker förstärker sina kassor. Om deras ägare inte har råd att göra det själva så skjuter du till skattepengar, men se till att ta ordentligt betalt i bankaktier.

Nästa kris handlar om arbetslöshet och djup lågkonjunktur. Forskning från Internationella valutafonden, IMF, visar att en bankkris medför ett fall av BNP med runt 10 procent. Nu behövs kraftig stimulanspolitik. Satsa på arbetsmarknadspolitik, utbildningar, investeringar och skattesänkningar.

Medborgare som tidigare har lånat kommer nu att amortera. Men det går att kompensera med statliga pengar. Med kraftiga räntesänkningar blir ditt jobb lättare. I bästa fall tar nu tillväxten fart – om du inte har haft oturen att drabbas av en kris samtidigt som dina grannländer.

Men, nu dyker nästa problem upp: stora budgetunderskott. Har du då under lång tid slarvat och levt på marginalen så kommer obligationsmarknaden att reagera på detta. Skuldkris. Bit ihop tänderna, höj skatterna och sänk utgifterna. I bästa fall tar det ett par år.

Vems är då felet?

Som ung student i Lund var jag ett år festansvarig på Kalmar Nation. En gång ordnade vi en fest med tema Sjuttiotal. Till förrätt var det avokado, till huvudrätt korv stroganoff, och till efterrätt Ambrix tresmaksglass. Till detta serverades Pripps Blå.

Stor succé. Till en början …

Eftersom vi hade tagit samma pris som vanligt så blev det pengar över på grund av billiga matvaror. Och eftersom studentfester inte är till för att gå med vinst ökade vi i stället mängden öl. Dumt, javisst, men helt i linje med den alkoholromantik som präglade studentlivet.

Som ni förstår blev festen inte så lyckad. Vid 23-tiden vinglade en inte helt nykter kalmarit fram till mig och sade att det var mitt fel att han hade druckit för mycket.

Visst hade han rätt. Den som serverar för mycket utan regleringar bär ett tungt ansvar för den oundvikliga baksmällan. Men när jag gick hem genom lundanatten så slog mig dock tanken att den som dricker för mycket, också bär sin del av ansvaret.