Bland Malmös näringslivsföreträdare är bilden kluven till den svarta bild som målas upp av staden efter den senaste tidens våldsamheter.
Foto: Yvonne Åsell
Västra hamnen i Malmö. Överallt syns spillrorna efter varvsjätten Kockums som länge var stadens livsnerv. Bredvid smutsröda tegelväggar från början av sekelskiftet sträcker sig höga glashuskroppar i kapp med stadens högsta punkt: Turning Torso.
Här möts det nya och det gamla Malmö – minnena av tung industri vävs ihop med entreprenörskap och kreativitet. Jättar som Sigma och Mercedes Benz samsas med små innovativa företag, ett exempel är TAT, ett av Sveriges mest framgångsrika It-bolag
I andra delar av staden tornar en annan bild av Malmö upp, där våld och kriminalitet dominerar vardagen. En bild som enligt Mats Urbe, docent i varumärkesstrategi vid Lunds universitet, riskerar att ge ödesdigra konsekvenser för stadens rykte – om våldet tillåts fortsätta.
– Det som händer nu är oroväckande, sker det för mycket så kommer man få det rykte man på något sätt förtjänar. Och då är det väldigt svårt att säga något annat. Trygghet i en stad är något oerhört basalt och fundamentalt.
– Man kan likna ett företags eller en stads rykte med en segelbåt med köl. Ett starkt varumärke är som en köl. Den rätar upp båten när det krisar. I Malmös fall är frågan hur väl kölen fungerar, säger han.
Bland företagarna i Malmö är bilden delad. Flera menar att medierapporteringen och våldet i staden inte har någon inverkan på näringslivet. Andra ser en mörkare verklighet.
Luciano Astudillo, partistyrelseledamot för Socialdemokraterna och tidigare ledamot i arbetsmarknadsutskottet, tror att bilden som sprids av Malmö i medierna redan nu är skadlig för stadens företag.
– När rapporteringen inte bara når kvällstidningarna utan även affärstidningarna så skadas näringslivet. Det tror jag absolut. Men det här är bara en del av bilden – Malmö har en kraftig inflyttning och vi är i dag en stark konkurrenskraft mot huvudstaden.
Men så har det inte alltid sett ut. Under 1990-talet befann sig Sverige i ekonomisk kris. Malmö drabbades extra hårt när flera tunga industrier lades ner, däribland stadens största arbetsgivare Kockums. Var fjärde jobb försvann och 1995 var arbetslösheten uppe i smått otroliga 15 procent. Det ledde framför allt till att de yngre Malmöborna lämnade staden, något som fortsatte en bit in på 00-talet.
Ungefär samtidigt blev Öresundsbron ett faktum och det första spadtaget togs i stadsdelen Bo01 i Västra hamnen. Visionen: hamnområdet skulle bli en innovativ plats där det nya Malmö kunde ta vid. Det dröjde inte länge innan ett nytt näringsliv, med it- och teknikföretag i spetsen, slog rot i staden.
I dag ser Malmö sin största inflyttningsvåg någonsin. Sedan 1985 har stadens folkmängd ökat med 70 000 personer, varav 18 000 har tillkommit de senaste tre åren. Och ironiskt nog är det samma grupp som valde att fly staden förra decenniet som i dag står för den största delen nyinflyttade.
Malmö är i dag en ung och attraktiv stad, för såväl nystartade småföretag som stora internationella aktörer. Ett exempel är Mercedes Benz som valde att lägga sitt Nordenhuvudkontor bara ett par billängder i från den plats där Kockumskranen tidigare tornade upp sig i Västra hamnen.
Näringslivsprofilen Rune Andersson, företagsledare och före detta vd för Trelleborg AB, ser en dominerande förklarning till att Malmö i dag är en stad som lockar företagen:
– Kommunikationerna, konstaterar han och fortsätter:
– De personliga mötena är en ovärderlig faktor inom näringslivet. Världen skulle inte fungera om alla kontakter skedde via internet. Tidigare hade man möten med internationella kontakter på Kastrup. I dag kan man ha dessa i Malmö, eftersom det bara är en halvtimmes resa från Kastrup med tåg.
Han håller med Mats Urbe: Våldet i Malmö har fortfarande inte tillåtits påverka stadens rykte negativt, förutsatt att det inte fortsätter.
En annan skånsk entreprenör som ser positivt på stadens framtid är Mattias Hansson, som bland annat driver tidningen Magasinet Skåne.
Han menar dock att våldet kan få en oväntad effekt för den sydsvenska staden.
– Jag tror att det finns två sidor, den ena är att folk tycker att detta är obehagligt. Den andra är att allting som gör en storstad till en storstad även gör Malmö till en storstad.
– Det är inte positivt men jag tror att det kan ha gagnat stadens värde på ett sätt som inte många kan tro, säger han.
Utanför näringslivet i Malmö är verkligheten annorlunda. Bortom de skinande fasaderna i Västra hamnen är klyftorna fortfarande gapande stora. Ungdomsarbetslösheten i staden är uppe och nosar på siffror i paritet med dem i början på 90-talet.
Luciano Astudillo, som bortsett från politiken också är vice ordförande i stiftelsen Uppstart Malmö som stödjer nya företagare i staden, tror att en av lösningarna på de sociala problem som leder till våldet är att bekämpa just arbetslösheten – samt att stimulera kreativiteten hos de som vill starta egna företag.
– Vår stiftelse kom till som en reaktion på det som händer i staden, men det behövs fler initiativ för att förändra bilden av Malmö.
– Det pågår en kamp mellan det ljusa och det mörka, säger han.
”Det här är porten där all skit kommer in”
”Ilska, rädsla och uppgivenhet”. Så beskriver affärscoachen Kajsa Bengtsson sina känslor inför skjutningarna i Malmö. Hon är dock övertygad om att staden har en fortsatt stark attraktionskraft – inte minst bland unga.
– Samtidigt känns det för mig avlägset, vilket är lite obehagligt med tanke på att Malmö är en så liten stad. Det är inte på mina caféer, det är inte på mina gator det sker. Men jag blir irriterad när politikerna inte gör något åt det – det här är en gränsstad, porten där all skit kommer in, säger hon.
Kajsa Bengtsson arbetar på företagsinkubatorn Minc, som ägs av Malmö stad. Varje år tar hon emot hundratals affärsidéer från unga entreprenörer som drömmer om att starta eget. Hon kan Malmös näringsliv på sina fem, och skjutningarna är något hon tror skadar stadens attraktionskraft.
– Rent varumärkesmässigt så är det inte positivt, framför allt för nyetableringar och att få rätt kompetens för att bygga tillväxtbolag. Det är klart att det skadar varumärket Malmö.
Hon tror att människor utanför Malmö har en bild av Malmöborna som rädda och att de tvekar att flytta hit.
Samtidtigt poängterar Kajsa Bengtsson att Malmö har en stark attraktionskraft bland unga företagare. Den bild de attraheras av är ofta Malmö som en mångkulturell och gränsöverskridande stad, menar hon.
– Man är otroligt attraherad av ”Berlinkänslan” som finns i Malmö. Det drar fortfarande unga människor hit.
Hon ser inte att näringslivet kan göra så mycket för att stävja våldsutvecklingen.
– Det här är en politisk fråga som måste upp på nationell nivå: varför har vi så många fattiga i Malmö, varför har så många barn som inte klarar skolan? Jag tror att det kan finnas möjlighet att jobba mer aktivt med sponsring till skolorna, det är dock inget jag har sett än så länge.
Inte orolig för stadens rykte
Utbildning och fler arbeten inom servicenäringen. Det är lösningen på Malmös problem enligt näringslivsprofilen Rune Andersson. Han tror inte att våldet i Malmö har fått någon inverkan på näringslivet i staden ännu. Men fortsätter skjutningarna kan saken ändras.
– Då tror jag att utlänningar som funderar på att etablera sig i Sverige, utan koll på landet, kan avskräckas. Men om det är isolerade händelser och att man får bukt med det så tror jag inte att det har någon betydelse.
Rune Andersson har tidigare varit vd för Trelleborg AB och ordförande för Elektrolux. I dag driver han företagsgruppen Mellbygård som har kontor i centrala Malmö. Även om en negativ bild av Malmö skulle få fäste så är han inte orolig för stadens rykte.
Han gör liknelser med New York:
– Jag åkte dit väldigt ofta förr, och jag bodde på ett hotell vid Central Park. Där var man nästan orolig för att gå på gatorna. I dag skulle jag inte vara det minsta orolig att gå i Harlem. Det går ju att förändra menar jag.
– Hela Malmö har blivit väldigt förändrat sedan bron kom till och med Västra hamnens utveckling – Malmö har gått från att ha ett fåtal stora basindustrier till att bli en otrolig flora av små och medelstora företag, säger Rune Andersson.
Mycket av Malmös problem, och Sveriges i allmänhet, grundar sig i den höga ungdomsarbetslösheten, menar Rune Andersson. Lösningen, tror han: utbildning och fler servicejobb åt de unga.
Han tycker dock inte att Näringslivet i staden har något större ansvar för att få bukt med problemen.
– Det lilla vi har gjort är Uppstart Malmö, där kan vi hjälpa kreativa människor med kapital så kan de själva få jobb och sysselsätta kompisar och så vidare. Men man får ha lite koll på gränsdragningarna mellan näringslivet och samhället. Vår uppgift är att vara kreativa och skapa tillväxt i företagen – då skapar vi jobb.
”Svårt att locka rätt kompetens”
Sebastian Merlöv, grundare av företaget Absalon, är född och uppvuxen i Malmö. Den senaste tidens händelser har gjort att han är orolig för effekterna av hur bilden av hemstaden porträtteras.
– Malmö är en liten stad i sinnet, sedan händer saker som går att tillmäta större städer. Det ger skador sett ur ett svenskt perspektiv, precis som att mutskandalerna i Göteborg naggade bilden av göteborgare som ”goa och glada”.
– Om den fortsatta bilden av Malmö är som Sveriges Chicago så blir det till slut svårt att locka rätt kompetens, säger han.
För att få bukt med de sociala problem som driver på våldet tycker han att näringslivet har en viktig roll.
– Vi har ett ansvar att se till att introducera de som är nyanlända eller långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden. Visst, det löser inte det extrema våldet men kanske det runt omkring. Det är lättare att hamna på glid om man har det tufft och fattigt, säger Sebastian Merlöv.
”Det påverkar mig personligen”
När Mohammed Godeh och hans fru Samar Abuaisheh öppnar dörren sprider sig en doft av ost i den gamla skolbyggnaden som i dag fungerar som en mejerifabrik. På familjeföretaget Nablus ost jobbar en handfull personer med att tillverka ost med släkten Godehs 300 år gamla recept.
Mohammed Godeh tror att våldet i staden påverkar företagandet negativt, även om hans företag ännu inte drabbats.
– Det som händer påverkar mig personligen eftersom att alla pratar om det och att alla runt mig är ledsna inför vad som sker i staden. Men som företagare känner jag inte av det. Jag tror inte att folk kopplar min ost till det som händer i Malmö.
Godeh är egentligen konstnär och skådespelare. Att han kom in på osttillverkning berodde på att han tröttnat på att inte ha ett jobb. Tillverkningen började i familjens hem i Hermodsdal. I dag levererar de direkt till butikerna och huserar i en nedlagd skola i ett industriområde i Fosie – ett stenkast från där den senaste skjutningen ägde rum.
Precis som många andra företagare i Malmö tror han att arbetslösheten bland unga ligger bakom mycket av den senaste tiden oroligheter i staden.
– Har du ett jobb så kan du tänka på det och inte på saker som kriminalitet. Mer jobb ger mindre problem helt enkelt, säger han.
Högskolan har en viktig roll
Intresset för utbildning vid högskolan har inte påverkats av den senaste tidens våldsdåd i Malmö. Det menar rektor Stefan Bengtsson och vice rektor Ingrid Elam, som har undersökt utvecklingen i sociala medier.
– Vi vet att sociala media sprider nyheter väldigt fort, då oroar vi oss över om folk vill komma till Malmö. Vi såg antydningar då serieskytten härjade, nu ser vi nästan ingenting, säger Ingrid Elam.
Ett av de avgörande problemen i Malmö är enligt Stefan Bengtsson den låga utbildningsgraden i staden.
– Det är betydligt fler elever här än i resten av Sverige som inte har gymnasiebehörighet när de lämnar grundskolan. Vad gäller anställningsbarhet är utbildning en av nyckelfaktorerna. Där har Malmö ett problem.
Där har även högskolan en viktig roll.
– Vi har inget direkt ansvar, men vi kan bidra. Vi har en lärarutbildning som är en pusselbit, att lärarna är rustade för att möta elever som har svårigheter med att behärska svenskan, säger Stefan Bengtsson.
Lösningen tror de, likt många andra Malmöbor, är att ta upp kampen mot ungdomsarbetslösheten.
– Det är sensationella siffror för Sverige och det är ett jätteproblem när en hel generation står utanför arbetsmarknaden. Där har vi en uppgift som högskola, säger Ingrid Elam.
