Det hördes inga ”Äntligen” när årets nobelpristagare i ekonomi presenterades i går. Men så är ”Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”, som prisets fulla namn lyder, kanske heller inte lika publikt som litteraturpriset. Men det är ingen tvekan om att det är två riktiga tungviktare inom makroekonomi som nu får priset.

Thomas Sargent och Christopher Sims är båda professorer, Sargent vid New York University och Sims vid prestigefyllda Princeton. De får priset för forskning som inleddes redan på 70-talet, och som än i dag hjälper oss att förstå vilka effekter en plötslig oljeprischock eller en räntesänkning får på ekonomin.

– Verktygen som Sargent och Sims har försett oss med har blivit dominerande i praktisk makroekonomisk analys i hela världen, sade Per Krusell, professor i nationalekonomi och ekonomipriskommitténs ordförande på presskonferensen där pristagarna presenterades.

De båda amerikanerna delar på priset, men de får det för forskning de gjort individuellt. Enkelt förklarat kan man säga att det handlar om förväntningar, och om orsak och verkan. Om vad som påverkar vad. Christopher Sims har främst forskat i hur oväntade förändringar påverkar ekonomin, som exempelvis en plötslig satsning på infrastruktur av regeringen, eller om centralbanken gör en oväntad räntehöjning. Thomas Sargent har istället tittat på strukturella förändringar. Det var han som myntade begreppet ”rationella förväntningar”, och som slog fast att människor agerar strategiskt. Tidigare ekonomiska modeller hade framställt människan som passiv, medan Sargent antog att folk tar in den information de kan, funderar på hur regering och riksbank kan komma att handla, och sedan agerar därefter.

– Problemet med makroekonomi är att vi inte har några laboratorier att göra experiment i. Vi är hänvisade till att titta på historiska data, sade Per Krusell. Ett uttalande som en annan professor i nationalekonomi, John Hassler, fyllde i när han presenterade pristagarnas forskning.

– Följer man deras modeller får vi ett fiktivt laboratorium.

I år är det 42 år sedan ekonomipriset började delas ut, och det hade spekulerats redan innan om att makroekonomisk forskning skulle komma att belönas. Ett kvitto på att vi befinner oss mitt i en brinnande skuldkris, och där politiker och andra experter behöver hjälp av nationalekonomiska modeller för att hantera frågan. Pristagaren Christopher Sims, som väcktes av telefonsamtalet från priskommittén på måndagsmorgonen amerikansk tid, anser själv att hans teorier kan vara hjälpsamma.

– Mina metoder kanske inte har någon enkel och direkt påverkan på dagens situation, men jag är övertygad om att ny forskning som grundar sig på de här metoderna kan komma att leda oss ut ur krisen, sade den nyblivne nobelpristagaren.

Just makroekonomi kritiserades annars hårt under finanskrisen början 2008. Ekonomerna anklagades för att inte ha kunnat förutse krisen, och ämnet sades inte vara vetenskapligt grundat. Även Thomas Sargent fick kritik för sina ”rationella förväntningar” eftersom teorin förutsätter att människor har stor kunskap om och är väldigt insatta i exempelvis centralbankers agerande. Kritik som Sargent inte oväntat försvarade sig emot i en intervju förra sommaren.

– Det är inte sant att makroekonomer inte kunde förutsäga krisen (...) och dessutom har ekonomer arbetat hårt på att förfina teorierna om rationella förväntningar. De har varit kreativa och utvecklat de vidare så att vi i dag förstår bubblor och i termer av optimism och pessimism, sade Thomas Sargent i Minneapolis centralbanks tidskrift.

Uppenbarligen håller priskommittén med honom. De båda får dela på 10 miljoner kronor.