Ian Lundin, ARKIVBILD.
Lars Pehrson
– Hur många här är det som gillar Lundin Petrolium?
När utfrågaren Jan Sterner ställer frågan till publiken i Stockholm Waterfront Building flyger händerna upp mot taket. De är tillräckligt många för att han med säkerhet ska kunna vända sig till ordförande Ian Lundin och konstatera:
– Du verkar vara bland vänner. Då kan du tala fritt och berätta allt.
Publiken skrattar. Ian Lundin likaså. ”Just det, just det”, säger han skämtsamt.
Med utgångspunkt i dagens tema får Ian Lundin sedan ett par frågor om hur han egentligen ser på utrikesminister Carl Bildts tid i bolagets styrelse. Om man vetat hur turbelent valet skulle bli, hade man valt in honom då?
Svaret Ian Lundin ger är nej. Att ha Carl Bildt med i styrelsen var aldrig tänkt som ett sätt att öppna dörrar, förklarar han, utan för att få in ”nya perspektiv” och ”goda råd”.
– Han var ett bra komplement men var inte involverad i det dagliga arbetet, säger Ian Lundin.
Att han tappade humöret på senaste bolagstämman och ryckte mikrofonen från författaren Kerstin Lundell, som skrivit en bok om Lundin Oil, förklarar Lundin med att han tyckte synd om sina aktieägare – ”vi träffas bara en gång per år och så kommer någon som köpt en enda andel med en helt annan agenda in och kidnappar diskussionen”. Samtidigt ångrar han sitt agerande.
– Ja, jag skulle ha låtit henne tala och ja, jag har lärt mig något från den händelsen. Vi kommer förmodligen agera annorlunda i framtiden.
Lundin Petrolium har enligt Ian Lundin sig själva att skylla för det han beskriver som den negativa, missuppfattade, bild som finns av bolaget i media.
– Vi skulle varit mer proaktiva i att presentera oss och vara mer transparenta när det gäller de verksamheter vi har runt om i världen.
Angående journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, som satt fängslade 14 månader i etiopiskt fängelse för att ha försökt rapportera inifrån Ogadenprovinsen där Lundinägda Africa Oil Corporation är verksamma, hade Ian Lundin inte mycket att säga. Varken på eller av scen.
– Det är klart att det är bra att det har löst sig och att de har lyckats få tillbaka pojkarna men det är ingenting vi hade någon involvering i, säger han till SvD Näringsliv.
Samtidigt medger han att processen mot journalisterna påverkat bolaget.
– Ja, det är klart att man känner trycket hela tiden när de talar om oss men vi var lite på sidan om. Det var ingenting vi kände direkt, menar han.
Någon kontakt har man inte tagit med journalisterna, och enligt Ian Lundin är det inget man planerar heller.
– Nej, inte alls, säger han.
Då bryter plötsligt pressansvarige Robert Eriksson in i samtalet.
– Om de vill veta mer om Africa Oil är de välkomna att ta kontakt med oss så berättar vi gärna mer om vad vi gör, påpekar han.
Om den offentliga kritik som riktats mot bolaget bland annat från Folksam – som sålde sina aktier tidigare i år efter att oljebolagets styrelse inte velat granska verksamheten i Sudan – säger Ian Lundin:
– Det var deras beslut. Jag tycker att det är en debatt som vi kanske ska ha egentligen. Det är synd att man sätter sig i en sådan situation att om man inte får vad man vill så säljer man. Men det är deras beslut som vi kan förstå helt och hållet.
På frågan vilket ansvar ett bolag har för de metoder en regering kan tänkas använda för att underlätta för bolagets verksamhet i ett land svarar Ian Lundin ”som alltid”:
– Ansvaret är att vi kan inte jobba i ett område utan att vi har bra relationer med alla invånare, att vi kan jobba med dem, få deras support. Man måste jobba på ett etiskt sätt, det är det enda sättet. Kan man inte göra det så blir vi inte involverade. Om vi tror att vi kan påverka ställen på ett bra sätt så gör vi det.
Journalister har många gånger besökt bolagets anläggningar och senaste förra veckan hade Africa Oil journalister i sitt område, berättar han. Det är som Ian Lundin beskriver det ”helt öppet”.
– Vi har ingenting att gömma, vi är helt transparenta.











