Det behöver inte ens vara högkonjunktur. Det ska stiga. Det är själva poängen när man säljer sitt boende till högstbjudande. Att ett pris ökar på en bostad när många är beredda att öppna plånboken är naturligt. Men sättet att locka dit tillräckligt många intressenter är ofta allt annat än naturligt.

Det är allmänt känt hur det fungerar: trots att överenskommelsen med mäklaren resulterade i att man inte säljer under ett visst pris, blir ingen förvånad när utgångspriset föreslås bli betydligt lägre. Det är så det fungerar, låter mäklaren förstå.

Inte heller är intressenten förvånad. Ingen tittar på en lägenhet i Stockholm i dag och tror att det utsatta priset ens är i närheten av det som ska stå på slutnotan. Säljaren kan för stunden glädjas, för köparen är det sällan en lika rolig historia.

Säljaren kan för stunden glädjas, för köparen är det sällan en lika rolig historia.

Men hur långt kan det gå? En mäklare som nyligen blev granskad av Fastighetsmäklarnämnden visade att i över hälften av hans 19 senast avslutade bostadsrättsförsäljningar hade försäljningspriset gått upp över 30 procent jämfört med det marknadsförda priset.

Ett par mäklare till som granskades av nämnden använde samma metod systematiskt. Fyra varnades för att ha marknadsfört bostadsrätter med alldeles för låga priser. Det handlade om ett systematiskt tillämpande av lockpriser.

Att mäklaren går ut med ett pris som ägaren inte är beredd att sälja för kan betraktas som falsk marknadsföring. Frågan är vad en varning från Fastighetsmäklarnämnden betyder i praktiken. Det är ingen vild gissning att mäklaren, som varnats för att ha angett lockpris, ens avböjer fredagschampagne. Lagligt eller inte, spelets regler följdes.