Vasagatan 19–21 i Stockholm. En klassisk adress för teaterbesökare. Ända sedan 1886 har här spelats massor av operetter, revyer, lustspel och draman. Storheter som Börje Ahlstedt, Jarl Kulle, Inga Tidblad och Carl-Gustaf Lindstedt för att nämna några, har alla uppträtt på dess scen. Vi talar förstås om anrika Vasateatern, i folkmun kort och gott Vasan. Vasan är en av våra äldsta teatrar i Stockholm. Det gör att när man kommer in där hamnar man i något annat. Det är en teater som omfamnar en och det känner man både som publik och som artist på scen. Du har svårt att ta dig därifrån när du väl kommit dit, säger Agneta Villman.
Agneta är vd för produktions- och eventbolaget Villman Produktion. Sedan 2004 kan hon också titulera sig teaterdirektör. Egentligen hade hon inte alls tänkt köpa en teater men när Kungliga Operan, som utan större framgång försökt använda Vasateatern som andrascen under ett antal år, inte längre hade råd, dök tillfället upp. Agneta ringde upp skådespelaren Krister Henriksson som hon tidigare samarbetat med i uppsättningen av ”Vem är rädd för Virginia Woolf” med Henriksson och Suzanne Reuter i huvudrollerna. Hennes fråga löd:
Ska vi köpa en teater ihop? Ja, sa han och så gjorde de det. Sedan blev allt klart på några dagar. Från att inte ens ha tänkt tanken gick det väldigt snabbt att bli med teater.
De nyblivna teaterdirektörerna bubblade av förväntan inför allt de ville göra med Vasan. Drömmen var att göra dramatisk teater mer tillgänglig, för en bredare publik och med engelsk ”West End”-känsla. Men att som privatteater satsa på kvalitativa dramaproduktioner utan offentliga medel kan vara ett riskfyllt företag.
– Jag är ju ekonom och ganska praktisk och kalkylerande när det gäller risker. Det vi gjorde var att vi bestämde att vi aldrig skulle producera i teatern, för det är där riskerna ligger. Det handlar mycket om att förstå hur processen och ekonomin fungerar för en teater. Samtidigt var det där aldrig något problem för jag visste att det var en jättestor efterfrågan på lokaler av just den här storleken.
Produktionen sker istället genom Villman Produktion som äger 50 % av teatern (Krister Henrikssons bolag äger resterande 50 %) eller så hyr man ut till externa producenter. Den dagliga verksamheten på Vasateatern drivs av vd:n Gunnar Nyberg och är istället inriktad på att tillhandahålla service, teknik, mat och dryck. Den årliga omsättningen ligger stabilt runt 8–9 miljoner kronor.
Eftersom det är biljettintäkterna som ger den stora omsättningen kan det av den anledningen inte heller bli några stora vinster i bolaget förklarar Agneta. Villman Produktion har däremot en fluktuerande omsättning på allt från 8 till 25 miljoner kronor beroende på vad som producerats det året. Repertoaren är bred. Här spelas allt från tragikomiska pjäser som ”En stjärt på himlen” med Cecilia Frode till fartig scenshow med Maria Möller och föreställningar med Sveriges mest kända ståuppare. Eftersom Agneta har ambitionen att teatern ska vara en mötesplats för hela familjen finns också ett programutbud för barn. I höst kommer man även att utöka med fler konserter.
Är en bred repertoar en förutsättning för att klara av det tuffa ekonomiska klimatet?
– Jag vet inte, jag kan ibland tro att det är tvärtom. Det är ett bygge att se till att alla de här målgrupperna kommer till teatern. Men det är ju det vi velat göra hela tiden, så ekonomin har inte styrt, förutom att vi naturligtvis inte får gå back.
Det har man heller inte gjort. Framgångarna på Vasan har tvärtom avlöst varandra. För finanskrisen till trots har svenskars teaterintresse inte avtagit utan salongens 598 platser har fyllts kväll efter kväll. Under 2008 gav man drygt 290 föreställningar med konstant hög beläggning. De främsta publiksuccéerna har varit ”Maria Möller show”, ”Doktor Glas” och ”Blommor av stål”.
Finns det någon motsättning mellan det kreativa och det affärsmässiga?
– Jag tycker inte det, men jag är ju entreprenör. Det kan inte vara en motsättning för vem ska betala? Det är klart att vi måste se till att folk vill se det som produceras och också kan tänka sig betala för det. Sedan får inte ekonomin styra kulturen men det måste finnas ett samspel. Ibland får man se till att ta mindre betalt för ett jobb bara för att man anser att det är viktigt att genomföra det. Vasateatern är samtidigt en unik arena för företagsarrangemang och konferenser.
Det är en verksamhet man vill utveckla vidare, för enligt Agneta finns det en stor potential i att kunna belägga teatern även på dagtid.
– Där finns ju grädden på moset och vi har enormt mycket mer att utveckla. Det finns naturligtvis X antal dagar att hyra ut så på dagtid ska vi jobba ännu mer med konferensverksamheten.
Den gamla 1800-talsteatern rymmer således inte bara en intressant historia utan också en spännande framtid.
– Vår vision från början var att göra dramatisk teater mera tillgänglig, få lite ”West End”-känsla. Det har vi verkligen lyckats med. Vi vill fortsätta att utveckla det och att hitta roliga pjäser och sammanhang som kan ställa sig på scenen. Konferenssidan har vi hållit på att utveckla under ett par år. Det känns som att den kommer av sig självt i och med att vi har lagt en grund för det.
