För den som vill lyckas på modescenen sker debuten bäst med största möjliga pr-pådrag. Ett sätt är att vinna ett modepris som genererar rubriker och draghjälp i karriären.

En nykomling som prisats för sin talang är danska Stine Riis, den första vinnaren av modejätten H&M:s årliga pris som delas ut till en lovande designer.

I samband med Londons modevecka lanseras ett axplock av hennes vinnande plagg i Storbritannien och i torsdags landade de i några av kedjans butiker i Sverige, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien och på webben.

Stjärnskottet har redan fått skjuts av kedjans modemuskler: uppmärksamhet i samband med den H&M-sponsrade catwalkvisningen under Stockholms modevecka i februari och en prischeck på knappt en halv miljon kronor.

Är det då talang eller attraktiv marknadsföring förpackad i en smart affärsplan som styr om en modedesigner eller ett modemärke slår igenom? Hamnar Jessica Simpson, vars tjugofyra licenslinjer omsätter ungefär lika mycket som Michael Kors modeimperium, på Forbes omslag för att hon är en talangfull designer eller en smart affärskvinna – eller av båda skälen?

– En stark produkt och design är en förutsättning, men utan affärsmannaskap, ekonomisk support och försäljningskanaler spelar det ingen roll hur bra produkten eller designen är, säger Nina Lindvall, som är uppvuxen i en entreprenörsfamilj, startade företag när hon var 19 år och nu är vd för Rodebjer.

För det brutna räkenskapsåret 2011/2012 ökade Rodebjer sin omsättning med 55 procent till 23 miljoner kronor.

Nina Lindvall menar att den ekonomiska aspekten av att driva ett mindre modebolag är den största utmaningen – även när man växer snabbt och försäljningen går bra. Begreppet “att lyckas” inom en näringsgren är ofta likställt med hög försäljning, så även inom modebranschen. Ändå anses det inte fint att sälja.

Det märker ofta Gesica Gunmalm, verksamhetsansvarig på Modeinkubatorn i Borås, i sitt jobb med unga designer som drömmer om ett eget märke. Konst och kommers drar inte alltid jämnt, ändå kan de inte överleva utan varandra.

Just nu driver Exportrådet en kampanj för att få in svenska modeföretag på den amerikanska marknaden – störst i världen enligt Exportrådet som presenterade satsningen tisdagen den 18 september. En undersökning av framgångsfaktorerna visar att investering av tid och resurser, anpassning av kollektioner och marknadsföringsstrategier är avgörande för att nå hög försäljning i USA, enligt Exportrådet.

Men varför ses den ekonomiska biten av mode fortfarande som något fult och ovärdigt, när vår tids mest framgångsrika modemärken är levande exempel på att båda bitarna måste samexistera?

Utan undanstoppade slantar i madrassen kan modeföretagandet bli en dyr affär, speciellt när man har att göra med nyckfulla modetrender. Jämför till exempel med bilar: De vinner ny attraktionskraft genom en årlig ansiktslyftning av designen.

Modecykeln däremot kräver flera nya kollektioner varje år och ibland dröjer det 12–15 månader innan man får betalt, om man räknar från skissbordet tills butikerna de facto betalar för produkterna, berättar Nina Lindvall.

I boken ”Handelsmännen – så skapade Erling och Stefan Persson sitt modeimperium” skriver Bo Pettersson att om inte pengar från Erling Perssons första butik Penn-Specialisten (senare Ur&Penn) funnits, hade Hennes kanske aldrig överlevt ”Dior-krisen” då den svenska kedjans plagg ratades efter att Christian Dior dikterat en ny kjolsilhuett.

I dag är en silhuett inte längre avgörande för ett modemärkes fortlevnad. Få modemärken är numera enbart designdrivna, hävdar Erik Bresky som är prefekt vid Textilhögskolan i Borås.

De flesta som lyckas slå igenom i modebruset har ekonomiskt stöd. Har man inte François Henri Pinault, ägare av märken som Gucci och Puma, på mobilens kortkommando, kan en parhäst med näsa för affärer bli lösningen på vägen till framgång.

Så här skrev till exempel brittiska Elles Lorraine Candy i en artikel i The Guardian om succédesignern Christopher Kane: “Jag visste att Christopher Kane skulle bli en stjärna, inte för att hans show 2006 var full med världens mest inflytelserika modejournalister, utan för att han – och hans partner, systern Tammy – gick igenom deras affärsplan under ett möte om att hitta sponsorer”.

Eller ta Miuccia Prada. Hade världen någonsin fått ta del av hennes glansiga nylonryggsäckar och banbrytande kläddesign om hon inte hade träffat Patrizio Bertelli i slutet av 1970-talet? En affärsman från Toscana med två bolag i bagaget och som senare även blev hennes make. Tillsammans tog de modevärlden med storm – Miuccia Prada som det kreativa geniet och Patrizio Bertelli med sinne för affärer och som ansvarig för produktion.

Ett annat exempel på framgångsrika par i modebranschen är Jonny Johansson och Mikael Schiller bakom hajpade Acne, som sedan starten byggt sitt modehus i gränslandet mellan industri och mode. Den konstnärliga höjden, “Art”, innefattar begrepp som integritet och design, medan “Industry” är kassakon med logistik, säljprocesser och kassaflöden.

När märket år 2000 befann sig på ruinens brant och stått med ena benet i ”Art” för länge, ringde man märkets nuvarande styrelseordförande Mikael Schiller och erbjöd honom vd-posten. En affärsplan blev steget mot återhämtningen. I dag är Acne ett av Sveriges mest framgångsrika modemärken.

Även hos Rodebjer genomsyras företagsklimatet av ett utbyte över kunskapsgränserna. Kassaflödets bergochdalbana har sedan starten hållits i schack av finansmannen Anders Rodebjer, designerns kusin. Han investerade pengar i märket initialt och är fortfarande aktiv som styrelseordförande och huvudägare.

Bilden av den ensamma stapplande designern som slavar i en fuktig källarlokal och har varulagret i soffan är föråldrad. I dag räcker det inte att vara en talangfull modeskapare. Man måste även vara en skicklig entreprenör.

Som tur är behöver inte designern ensam dra lasset – även modemärken kan få delad vårdnad i stället för konstgjord andning.

Danska modeskaparen Stine Riis är först ut med att knipa åt sig H&M:s nyinstiftade årliga pris till en lovande designer. Vinsten innebar bland annat en sponsrad catwalkvisning under Stockholms modevecka tidigare under hösten.