För tre år sedan gick mitt flyttlass till Oregon på USA:s västra kust. Min sambo fick jobb och jag följde med. Strax efter att han fick det definitiva beskedet via en rasslig telefonlinje från byn Eagle Point, ringde det hemma i lägenheten.
Det var från gröna-kort-lotteriet i USA, som den amerikanska immigrationsmyndigheten står ansvarigt för, sade mannen i luren.
Ett grönt kort är ett permanent uppehållstillstånd som ger människor rätt att arbeta eller studera i USA. Enligt myndigheten får 55000 personer årligen ett grönt kort.
Dum som jag var och paff över sammanträffandet bestämde jag mig för att punga ut närmare 100 dollar, som det skulle kosta. I fyra års tid skulle jag få vara med i lotteridragningarna och jag mejlade in ansökan med foto. Snart stod det klart för mig att jag hade blivit lurad. Samtalet kom från blufföretaget Usafis och inte direkt från immigrationsmyndigheten.
Trots att det har gått tre år sedan jag blev kontaktad av Usafis får jag var och varannan vecka mejl med olika erbjudanden. ”Uppgradera din ansökan nu för 54 dollar – och få fyra år extra i lotteriet”, ”bli VIP-medlem i tio år för 300 dollar” eller ”lär dig engelska för endast 40 dollar”. Så låter det.
Och för den som vill leva ”the american dream” är det lätt att bli frestad. Hur många tusentals runt om i världen lockas precis som jag att fylla i en ansökan på datorn? Förutom Usafis finns det en mängd andra företag som lurar människor på pengar via hemsidor som försöker vara identiska med originalet som inte tar ett öre för ansökan till det så kallade DV-programmet.
Även om Usafis lyckades grundlura mig fick jag fem underbara månader i USA. Och den snälla medarbetaren på ambassaden i Stockholm gav mig turistvisum i tio år. Inget som slår permanent uppehållstillstånd. Men ändå.
