Debatten om AP-fonderna har gått het den senaste tiden. Framför allt diskuteras hur många fonder det ska finnas, och hur mycket de kostar att driva.

Båda debatterna är viktiga och bör föras. Men även om det avslöjats extravaganser, som säkert dras åt när de kommer fram i ljuset, så är det inte en eller annan fredagsöl till fondernas personal som avgör de framtida pensionerna.

En del avslöjanden riskerar snarast att flytta bort strålkastarljuset från de viktiga frågorna. Grundtanken att de ska ge avkastning till pensionerna är ju tämligen självklar. Men det kan göras på olika sätt. Inte minst borde AP-fondernas roll som verkligt långsiktiga ägare och kapitalförsörjare diskuteras.

SvD Näringsliv hari en rad artiklar visat på bristen av långsiktiga ägare på Stockholmsbörsen. Det är också en av orsakerna till den existentiella kris som skakar aktiemarknaden. Kortsiktiga investerare är ett viktigt smörjmedel på en fungerande aktiemarknad. Men i dagsläget flyr stora kategorier placerare.

AP-fonderna minskar exempelvis konstant andelen svenska aktier i sina portföljer. De helt dominerande tillgångarna är i stället globala aktier och räntepapper.

Andra AP-fondens vd Eva Halvarsson brukar konstatera att ”Det absolut viktigaste för utvecklingen av de framtida pensionerna är att skapa bra förutsättningar för god ekonomisk utveckling och att andelen sysselsatta ökar”.

Det skulle kunna tolkas som att AP-fonderna gör investeringar som långsiktigt ska ge god ekonomisk utveckling och ökad sysselsättning.

En genomgång av AP-fondernas färska halvårsrapporter visar också att andelen onoterade innehav ökar. Med tanke på de massiva affärer som sker inom svensk vård, omsorg, infrastruktur och utbildning skulle man kunna tro att AP-fonderna gjort stora investeringar här.

Men den senaste storaffären kom i slutet på augusti, när Första och Andra AP-fondens gemensamma fastighetsbolag Cityhold köpte en fastighet i London för 1,4 miljarder kronor. I januari köpte Cityhold en fastighet för 2,5 miljarder kronor i London, och bolaget som bildades i fjol ska sammanlagt köpa toppfastigheter för 10 miljarder kronor i städer som London, Paris och Hamburg.

Upplägget för tankarna till när svenska institutioner och spekulanter brände mångmiljardbelopp runtom på Europas fastighetsmarknader i början på 1990-talet.

Första AP-fonden har överhuvudtaget varit väldigt aktiv i år. Sedan årsskiftet har i princip alla de 10 miljarder kronor som ingår i en ny hedgefondstrategi investerats. Friska pengar pumpas in i riskkapitalbolag. På fastighetssidan har aktiviteten varit hög med investeringar i Australien och Asien, förutom i Europa.

Och de första investeringarna har gjorts i jordbruksmark i Australien och Nya Zeeland.

Andra AP-fondens vd Eva Halvarsson har främjat svensk ekonomisk tillväxt genom att, förutom fastigheterna i London, stoppa in pengar för investeringar i jordbruksmark i USA, Australien och Brasilien.

Tredje AP-fonden har å andra sidan visat framfötterna som storägare inom förnybar energi. Det är ett område som är perfekt för en pensionsförvaltare att bygga upp en spetskompetens inom. Tredje AP-fonden köpte 2009 17 procent i vindkraftbolaget Arise. Sedan bolaget börsnoterades 2010, och fram till den tionde augusti i år, har Tredje AP-fonden legat över sin lagstadgade gräns på 10 procents röstandel i ett enskilt bolag. Men under den här perioden har Arise halverats i värde på börsen, samtidigt som index ligger på samma nivå som när bolaget noterades.

Med tanke på de massiva neddragningar som sker inom finanssektorn borde det gå att hitta skickliga förvaltare som med rätt mandat gör långsiktigt bra investeringar för en rimlig ersättning.

För att utveckla verksamheter på lång sikt är det dessutom bra att plocka in lite industriell kompetens, något många finansiellt inriktade företag lätt glömmer bort. Men om fondernas förvaltare lyckas riktigt bra kan nog Sveriges pensionssparare unna dem en och annan fredagsöl också.