Sverige, juli 2011: Det går bra nu. Vi har klarat finanskrisen. Ekonomin växer så det knakar. Kronan är stark, hushållen konsumerar, finansministern är nöjd.
Svensk industri går som tåget. Siffrorna i många kvartalsrapporter pekar åt rätt håll.
Södra Somalia, juli 2011: Barn dör av svält. Hjälporganisationer larmade för flera månader sedan. FN kallar situationen för katastrof och förra veckan övergick man till begreppet hungersnöd som är det allvarligaste på en femgradig skala.
Miljoner människor är i akut behov av hjälp. Det handlar om liv och död.
Samtidigt rullar bilder av barn med uppsvällda magar och flugor i ögonen på tv.
Sverige har bidragit med 30 miljoner kronor i extra bistånd till Afrikas horn.
Enligt FN behövs tio miljarder kronor för att hantera krisen. Men omvärlden reagerar långsamt, drygt hälften av pengarna har hittills samlats in.
Under finanskrisen minskade många EU-länder sitt humanitära stöd. Sverige, som ger en procent av brutto- nationalinkomsten i bistånd, stod för en av de största minskningarna förra året. 2009 bidrog vi med 3,7 miljarder kronor, 2010 krympte siffran till 2,5 miljarder.
Legitimt, med tanke på krisen? Måhända. Men så sent som för ett par veckor sedan meddelade regeringen att vi, tigerekonomin Sverige, ska ta ytterligare drygt en miljard kronor ur biståndsbudgeten.
Pengarna ska i stället föras över till finans- departementet. 50 miljoner kronor ska gå till skuldavskrivning för Kongo-Kinshasa och Togo, resten äts upp av statsbudgeten.
Samtidigt rullar bilder av barn med uppsvällda magar och flugor i ögonen på tv. I de värst drabbade delarna av Somalia riskerar var tionde av dem att dö av svält.
Hungersnöden befaras bli lika allvarlig som den på 1980-talet då en miljon människor dog.
Tre påsar näringsrik jordnötskräm om dagen kan rädda ett undernärt barns liv. Enligt Unicef kostar 150 sådana påsar 540 kronor. För 1160 kronor får man 2000 påsar vätskeersättning som botar uttorkning.
Det går bra nu – i alla fall för vissa.
