Efter heta debatter, livliga diskussioner och ett diffust kvoteringshot från Moderaterna blev det 2,5 procentenheter fler kvinnor i börsbolagens styrelserum i år, jämfört med förra året. Utvecklingen har gått från myrsteg till skalbaggesteg.
Då var ändå 2009 ett år fyllt av löften, påstådda ansträngningar och höga ambitioner, samtidigt som näringsminister Maud Olofssons program Styrelsekraft har utbildat 200 kvinnor som inte vill annat än in i börsbolagens finrum.
Ett skrytigt pressutskick meddelade tidigt i‑projektets uppstartningsfas att en av kvinnorna hade fått jobb på McDonald’s. Men så många fler ”framgångsexempel” har inte hörts. Förutom från HQ Banks frispråkige ordförande Mats Qviberg som i höstas sa till SvD Näringsliv att han hade hittat en kvinna att plocka in i sin styrelse på en av Styrelsekrafts så kallade speeddejter.
Vilken styrelse den kvinnan hamnade i är ännu en gåta. Den enda nya kvinnan för i år som nu sitter i någon av HQ-sfärens tio styrelser är Anna Qviberg. Och sin dotter hittade Mats Qviberg i alla fall inte på nätverksträffen.
Men just det fenomenet har blivit något av en trend i år. En praktisk lösning för finansmän som Mats Qviberg, Melker Schörling och Fredrik Lundberg har varit att skicka in sina döttrar i styrelserna. Ett lättsamt sätt att tysta kritikerna. Därmed faller det tidigare argumentet att det är ”svårt att hitta kvinnor med rätt kompetens och erfarenhet”. Och istället stärks påståendet att maktmännen inte gärna lyfter blicken högre än över sin egen innersta krets.
Men döttrar är inte som pengar – som finansmännen ofta har ett oändligt lager av och som löser alla problem. Nästa år tvingas de nog blicka utanför en bekantskapskrets som består av 95 procent X-märkta personer. Eller kanske har några av dem också döttrar att fylla kvinnokvoten med? Det där med erfarenhet var kanske inte så viktigt ändå.
