Ann-Marie och Magnis Ericsson driver familjeföretaget Djurby gård i Eköpings kommun. De äger halva gården var, har enskild firma och Magnus är den som utåt räknas som lantbrukare i den officiella statistiken.
Foto: Lars Pehrson
Den officiella företagsstatistiken säger en sak, men verkligheten är en annan i de gröna näringarna. Enligt statistiken är det få kvinnor som driver företag inom jord, skog, trädgård eller landsbygdens miljö – de gröna näringarna. Nu har LRF, Lantbrukarnas riksförbund, undersökt saken närmare, i två nya undersökningar, och kommit fram till att det är betydligt fler kvinnor som leder företag än vad som syns i den officiella statistiken.
Andelen företag som drivs av kvinnor och män tillsammans, alltså som familjeföretag, är stort i de gröna näringarna. Den typen av företag utgör ungefär en tredjedel av alla företag, men i dessa företag osynliggörs kvinnorna i statistiken, framhåller LRF.
Det finns två konkreta problem med att de kvinnor som är lantbruksföretagare är osynliga, understryker Petra Pilawa-Podgurski, projektledare för LRF:s Jämställdhetsakademi.
– De kvinnor som är lantbruksföretagare behövs som förebilder för den yngre generationen. Då måste de synas också, säger hon.
– Det andra problemet är att banker och företagsrådgivare får bilden av att mannen är företagaren, och de tar det som utgångspunkt när de ger råd om pensioner och annat som har betydelse för lantbruksföretaget.
Utöver det bör statistiken förstås ge en riktig bild av hur det ser ut, tillägger hon.
Statistiska centralbyråns uppgifter (2009) visar att 16 procent av dem som är företagare inom jord- och skogsbruk är kvinnor. Siffror från Jordbruksverket (2008) visar att av dem som är jordbruksföretagare med enskild firma så står kvinnorna för 17 procent.
– Men våra undersökningar indikerar att mellan 32 och 38 procent av företagen har en kvinna i den operativa ledningen, säger Petra Pilawa-Podgurski.
LRF:s undersökningar har tittar på ledarskapet av företag inom de gröna näringarna. Undersökningarna har gjorts bland LRF:s medlemmar och har frågat efter det operativa ledarskapet av företaget, det vill säga vem eller vilka som leder företaget i praktiken. Svarsalternativen har varit en man, en kvinna eller en kvinna och en man tillsammans. Resultaten visar tydligt att det är betydligt fler kvinnor som leder företag än vad som syns den officiella statistiken.
LRF:s studie Den osynliga entreprenören som presenterades i höstas visade att kvinnor är osynliga som företagare och entreprenörer inom de gröna näringarna – både i statistiken och inom forskningen. LRF hävdade i studien att den officiella statistiken är felaktig, eftersom den osynliggör många kvinnor som driver företag tillsammans med sina makar.
– I och med de nya undersökningarna som vi har gjort så kan vi för första gången visa några av dessa osynliggjorda kvinnor, och få en uppskattning av hur många de är, säger Petra Pilawa-Podgurski. I enskilda firmor, som det handlar om när det är lantbruk, får bara en ägare uppges, då är det oftast mannen som står som ägare fast det är ett par. Det finns inte utrymme i statistiken för 2 företagsledare.
Anne-Marie och Magnus Ericsson driver familjeföretaget Djurby Gård i Enköpings kommun. De äger halva gården var, har enskild firma och Magnus är den som utåt räknas som lantbrukare i den officiella statistiken. Anne-Marie driver verksamheten med rum och frukost, konferens och festlokal på gården, men hon sköter också gårdens bokföring, och en massa annat som hör skötseln av en gård till. Det är ett heltidslantbruk men de behövs också en bisyssla för att det ska gå ihop, som för så många andra lantbruk.
– Vi tog över gården efter Magnus föräldrar 1980, berättar Anne-Marie Ericsson, och jag har jobbat på gården hela tiden sedan dess. Jag är inte uppfödd på lantgård och det var nog mera jag som tryckte på att vi skulle göra något annat också. En lantbrukare numera behöver flera ben att stå på.
Hon håller med om att bilden av att kvinnan ofta är den osynliga lantbruksföretagaren delvis fortfarande stämmer, även om det var värre förr.
Anne-Marie och Magnus har tänkt på och planerar för det kommande generationsskiftet. De har fyra barn, 2 döttrar och 2 söner. Yngste sonen vill gärna bli lantbrukare men han ska inte ensam ta över.
– Om 10 år tar barnen över, då har vi bildat aktiebolag så alla fyra kan ta över och gemensamt bidra med sina olika kompetenser och kunskap från sina respektive utbildningar och intressen, säger Anne-Marie Ericsson.
