På betonggolvet i vagnhallen är mattan framrullad. Ett helt tåg fullt med journalister från hela Sverige har just anlänt till Hagalund i Solna. De vita borden och stolarna fylls, diskret loungemusik spelas i högtalarna. Blomsterarrangemangen och dukarna går också i vitt. De gråa linneservetterna är det enda som bryter av. Några veckor tidigare har gästerna fått en inbjudan, en glossig historia från självaste Jan Forsberg, vd på SJ. Detaljerna i pressvisningen är dock signerade Micael Bindefeld - festfixarens pr-byrå håller i arrangemanget.

Vad som ska visas upp är SJ:s nya påkostade tågsatsning. Två miljarder har de så kallade SJ 3000-vagnarna kostat. Intresset från allmänheten är stort. Nyheten får stort utrymme i kvällssändningarna på tv.

– Tågen har byggts efter konstens alla regler som ska innebära att de är så vintersäkrade som något tåg kan bli, säger vd Jan Forsberg.

Han är noga med att alltid ha med brasklappen Trafikverket, tidigare Banverket. Det är Trafikverket som ansvarar för att rälsen. Precis som att flygplatser måste vara öppna för att flygplan ska kunna lyfta måste det gå att ta sig fram på rälsen för att tågtrafiken ska fungera, påpekar han. Från Trafikverkets sida heter det att förberedelser har gjorts för extremt väder. Trafikverket tillfördes i våras 800 miljoner kronor extra från regeringen, pengar som bland annat gått till att förbättra järnvägssystemet.

I nästan ett år har Mia Hellström pendlat mellan Göteborg och Uppsala. Orsaken är att hon fick jobb på Uppsala Universitet, medan sambon finns kvar hemma i Göteborg. Samma aprileftermiddag som regeringen presenterade sina 800 extra miljoner till Trafikverket blev Stockholms central plötsligt strömlöst.

– Jag byter alltid tåg i Stockholm. Vi blev först stående utanför Stockholm och då visste inte jag varför det var stopp och vad som hände på centralen. Jag blev jättestressad för jag trodde att jag skulle missa mitt tåg till Göteborg.

När hon väl kom in till centralen såg hon på tavlorna att alla tåg var försenade. Vänthallen fylldes snabbt med resenärer som skulle resa ut i landet.

– Perrongerna är trånga och när det blir många resenärer som väntar på olika tåg blir det kaosartad stämning. Speciellt fredag eftermiddag.

Mia Hellström blev till slut ombokad till ett annat tåg och kom hem till Göteborg flera timmar senare än planerat. När hon fick jobbet i Uppsala köpte hon ett årskort för nästan 40 000 kronor i andra klass.

– Jag försöker se på det med lite humor faktiskt. Jag kan inte gå runt och vara bitter för då skulle det här året inte bli kul. Jag kommer ju alltid hem på ett eller annat sätt. Det går inte alltid så smidigt och man kan vara lite arg i bland, men jag måste ju ta mig till och från jobbet.

De senaste två åren har statistiken över tågens punktlighet sjunkit kraftigt. Under åren 2005-2009 låg punktligheten på runt 90 procent, men 2010 och 2011 nådde den bara upp i 83 respektive 84 procent. Det är de lägsta siffrorna som uppmäts sedan 1997 och längre tillbaka går inte Trafikverkets statistik.

Kritikerna, som till exempel Ulf Adelsohn, tidigare ordförande i SJ, tycker att politikerna satsat för lite pengar på att rusta tågnätet för framtiden. Ulf Adelsohns ord om att svensk trafikpolitik har varit ”en lekstuga för okunniga politiker i 25 år” är redan en klassiker. Kärnan i hans kritik går ut på två saker, dels de snåla satsningarna, dels att avregleringen av tågtrafiken misslyckats.

Från och med december i år ska all tågtrafik i landet vara konkurrensutsatt. Men någon rusning har det inte blivit från operatörernas sidan. Förutom SJ har bara två bolag, Veolia och Skandinaviska Jernbanor, ansökt om att få köra intercitytåg 2012. En orsak till att få operatörer vågat sig in på marknaden är att tillstånden att köra bara löper ett år. Det gör det svårt för företagen att veta om stora satsningar på en etablering i Sverige kommer att löna sig i längden.

Till skillnad från upphandling av lokaltrafik är det inte prislappen som styr vem som ska få köra intercitytågen. Bolagen ansöker istället om att för köra till exempel Stockholm-Göteborg vid en viss tid. Är det flera bolag som vill köra samma tid tittar Trafikverket på vilken operatör som har det mest samhällsviktiga tåget. Här är det passagerarna som avgör. Businessfolk som betalat mycket för att komma fram fort går före tåg fulla med studenter som kan tänka sig sitta timmar på tåget för att få ett lägre pris. Det innebär att X2000 är det tåg som idag står högst i kurs. Med SJ 3000 kommer SJ kunna stå sig i konkurrensen eftersom tåget går fort och är tänkt att locka affärsresenärer.

På perrongen i Sundbyberg står pendlarna och trampar. Varje dag åker Magdalena Sekkenes mellan hemmet i Västerås och jobbet på ICA:s huvudkontor i Sundbyberg. Hon började på livet som pendlare i februari 2010.

– Det var 29 minusgrader och det blev kaos direkt, berättar Magdalena Sekkenes.

Att ge upp var inget alternativ och inte heller att flytta till Stockholm eftersom familjen är rotad i Västerås. Månadskortet som hon köper kostar drygt 2 900 kronor. Det är mycket tycker Magdalena Sekkenes framför allt för att det hon faktiskt får för pengarna är under all kritik. Inställda tåg, platsbrist och förseningar är vardagsmat. SJ har också problem med personalen som inte alltid kan hantera upprörda och besvikna passagerare.

– Vissa är ju trevliga, det är väl de flesta egentligen. Men de finns personal som är nästan nedlåtande mot oss pendlare. Vi kan nog också vara tuffa i munnen men flera år av förseningar och usel service gör att tålamodet tryter, säger Magdalena Sekkenes som nu har börjat blogga om vardagen som tågpendlare.

Utanför förstaklassavdelningen på en av SJ:s tågtyper finns en bänk. Det kan tyckas vara en småsak, men för tusentals pendlare innebär bänken skillnaden mellan att kunna sitta och jobba eller tvingas stå och balansera i en trappa på väg till jobbet. Vissa i SJ-personalen låter glatt andraklass-resenärer sitta där när den inte behövs för första klass. Andra väljer att köra bort pendlarna från bänken.

– När det kommer ett kort tåg blir folk tokiga. En gång ramlade en man i entrén, men folk bara fortsatte gå och klev över honom för att få sittplats.

För att undvika trängsel tar hon ett tidigt tåg och åker redan halv sju från Västerås på morgonen. Det gör att hon oftast får sittplats till jobbet. Värre är det för dem som kliver på i Enköping. Då är tåget oftast redan fullt. Resan Enköping-Stockholm tar bara 40 minuter. Enköping marknadsför sig också som ”Sveriges närmaste stad”. När kommunalrådet Anna Wiklund ska utveckla detta låter det såhär:

– Inom en timma når man ungefär en tredjedel av Sveriges befolkning.

Det innebär att det finns en stor arbetsmarknad nära kommunen samtidigt satsar Enköping på att locka barnfamiljer till kommunen. Men problemen med SJ har gjort att kommunalrådet fasar för att pendlarna ska ge upp och flytta från Enköping. Inte minst eftersom de senaste två åren varit under all kritik, enligt Anna Wiklund. Tillsammans med andra kommuner som Västerås och Håbo har Enköping skrivit till SJ upprepade gånger och krävt bättring, men någon förändring har det inte blivit.

– Klart att många är frustrerade. Jag kan knappt åka tåg utan att det är någon som hoppar på mig. Jag förstår dem och har full respekt för att de vill informera mig.

Lunchen väntar på de vita borden i Hagalund. De sex små bägarna på brickan innehåller smakprov från förstaklassmenyns förrätter. Det bjuds på skaldjurscocktail, laxröra med sikrom och blandade charkuterier. Allt komponerat av stjärnkocken Leif Mannerström. Måltiden ackompanjeras av en presentation av Petter Essén, chef för SJ:s infotainment, information och underhållningssystem.

– Det är lätt att glömma att det är underbart att resa med tåg, börjar han.

Petter Essén berättar att SJ frågat sina passagerare vilken information de vill ha ombord på tåget. Utifrån svaren har SJ tagit fram informationsskärmar som satts upp i SJ 3000. Den som har dator kommer kunna få mer information om resan och till och med hyra film. Men det stannar inte där. Petter Essén har stora planer för infotainment. I framtiden kommer det erbjudas dataspel. Han ser framför sig hur resenärerna utmanar varandra.

– Kanske första klass mot andra klass, förslår han.

Innan Petter Essén återigen upprepar att det ska vara underbart att resa med SJ nämner han ännu en vision – en interaktiv vinprovning med miniatyrflaskor från bistron. Den samlade journalistkåren nyper sig mentalt i armen.

För Mia Hellström som pendlar Göteborg-Uppsala varje vecka är osäkerheten det värsta – att inte veta hur det kommer att gå när man stiger på tåget. Resan från station till station ska ta fyra timmar. Hur ofta det faktiskt tar fyra timmar har hon svårt att uppskatta.

– Nu på slutet har det gått ganska bra... eller nja, förra fredagen blev jag faktiskt en timme försenad. Man tycker inte alltid att en timme är en så lång försening längre.