Ärva sitt jobb, fy!
Inför årets prinsessbröllop har politiska tyckare tävlat om att påpeka det otidsenliga i att en befattning levereras som en stafettpinne mellan generationer. Men gullet runt kungahuset, komplett med Silviatallrikar och helyllefeelingen kring Victoria & Daniel gör att man ser mellan fingrarna för nu.
Men på Stockholmsbörsen är det monarkistiska styret mer livskraftigt än någonsin.
Arvingar fyller upp topposterna en efter en; Cristina Stenbeck håller i samma ordförandeklubba som sin far Jan och Karl-Johan Persson har precis som farfar och pappa slagit sig ned i vd-stolen på Hennes & Mauritz.
Men det är inte bara ägande och blodsband som fungerar som en biljett till de fina jobben och pengarna. Om några månader sker en kröning i det kejsardöme som i börskretsar kallas för Handelsbanksfären. Den före detta vd:n och numera styrelseordförande för skogsbolaget SCA Sverker Martin-Löf väljs då till ny ordförande i Industrivärden.
Detta halvsömniga investmentbolag må vara okänt för den breda allmänheten men desto mer bekanta är företagen det kontrollerar; Ericsson, Handelsbanken, Skanska, Sandvik, Volvo och SCA är några. Att Sverker Martin-Löf tar över har varit ”klart” i flera år. Till skillnad från de flesta andra storföretag har det funnits en långt i förväg utstakad successionsordning, även om ingen av de inblandade skulle erkänna det öppet.
Så här ser det ut: Sverker-Martin-Löf efterträder Tom Hedelius som faller för det så kallade 70-strecket. Tom Hedelius var tidigare vd och sedan ordförande i Handelsbanken. På Industrivärdens ordförandestol föregicks han av Bo Rydin, tidigare vd och styrelseordförande för SCA. Bo Rydin ersatte i sin tur Tore Browaldh, med ett förflutet som vd och styrelseordförande i Handelsbanken.
Hänger ni med? Ordförandestolen i Industrivärden har alltså gått i arv mellan direktörerna i SCA och Handelsbanken som turats om att axla manteln. Den här gången var det SCA-grenens och därmed Sverker Martin-Löfs ”tur”.
Denna tronföljd kan spåras i rakt nedstigande led från bankmannen Ernfrid Browaldh. Han var med och grundade Industrivärden i spillrorna av Kreugerkraschen på 30-talet och blev vd på Handelsbanken 1944. En post som alltså sonen Tore sedan intog.
Handelsbanksfärens klan av tjänstemän, med olika namn men samma industrikonservativa värderingar forsande genom blodet, har skapat ett rike där kungafamiljen precis som i den riktiga monarkin är oavsättlig. Makten har skapats utan en enda krona av egna pengar. Istället finns en intrikat cirkel av stiftelser och korsägande mellan bolagen som Machiavelli själv varit stolt över.
De Handelsbankanställdas pensionspengar ligger i stiftelser som är storägare i Industrivärden som är storägare i banken och är med och utser styrelsen. Bankens styrelse har i sin tur makten över stiftelserna. Flera direktörer har också gett varandra egna maktstiftelser som bär deras namn och har miljarder i kapital.
Det finns dock tecken på att eran går mot sitt slut. På senare år har Handelsbanksdirektörerna lierat sig med en annan dynasti: Fredrik Lundbergs. Han är redan storägare i Industrivärden och står redo att ta över om några år. Att han i veckan sålde sina aktier i NCC kan ses som en förberedelse för detta. Och efter Fredrik Lundberg väntar hans döttrar.
På vissa sätt liknar Handelsbanksfären den maktsfär som den kom till för att balansera: Wallenberg. De är också kapitalister utan kapital, tjänstemän i de stiftelser som förfäderna grundade.
Här går makten i arv genom släktband och inte titel. Till skillnad från i kungahuset Bernadotte gäller uteslutande manlig tronföljd i Wallenbergs furstendöme – döttrar göre sig icke besvär.
Räknar man ihop börsvärdet för företagen med Wallenberg, Handelsbanksfären, Stenbeck, Persson och Lundberg som storägare slutar det på bortåt 2500 miljarder kronor. Det motsvarar 70 procent av Stockholmsbörsens värde.
Vem sa att monarkin är på väg ut?
