Handelsprofessorn Micael Dahléns bok Nextopia – Livet, lyckan och pengarna i Förväntningssamhället är full av citat med stor igenkänning för en entreprenör som aldrig slutar springa. Han skriver bland annat: ”Det var aldrig naturens avsikt att vi skulle vara lyckliga. Naturens avsikt har alltid varit att vi ska försöka bli lyckliga.”

Därför springer vi. En entreprenör slutar aldrig springa. Vi har något i blodet som gör att vi aldrig sitter stilla och vi söker oss till varandra som magneter. Likt vargar, som vädrar sina artfränder på långt håll, så känner man direkt vilka som har det och vilka som är vanliga löntagare.

Micael Dahlén skriver intressant om dem som aldrig slutar att springa: ”Ett lejon eller en leopard springer bara när de har ett byte i sikte. Och om de inte hinner ikapp sitt byte snabbt, stannar de. Lejon och leoparder är starkare och snabbare, fysiskt sett klarar de svårare villkor än människan, men de regerar inte jorden. Det gör vi. Vi slutar inte springa om vi inte når vårt mål snabbt, vi behöver inte ens kunna se det. Vi fortsätter att springa.”

Jag skulle vilja utveckla det till att de som aldrig slutar springa är vi entreprenörer som alltid drivs av det affärsmässiga, att se vårt företag utvecklas månad för månad. De som slutar att springa är narcissisterna som bara bryr sig om att figurera i rätt sammanhang och om hur de uppfattas av omgivningen.

Som entreprenör är det lätt att gå i deras fälla. Vid första anblicken luras man med av deras charm och vältalighet, man tror att här ska stor business skapas men så visade det sig bara vara en chimär, någon business genomförs över huvud taget inte, det var bara tomma ord och narcissisten ville bara glänsa och bli bjuden på en dyr lunch på Sturehof.

Jag har nu gått så långt att jag helt enkelt inte ingår samarbeten med det vackra folket. Snygga trendmänniskor levererar inte! För att de är ängsliga och hela tiden måste kolla med sitt ascoola nätverk om vilka sammanhang det är okej att synas i.

Jag har några skräckexempel, som stekaren som satt igenom ett möte med blicken fastnaglad på sin laptop för att följa vad andra skrev om honom på Twitter och den höge chefen på ett internationellt bolag som har gjort det till en konstart att aldrig leverera, han vill bara träffa kändisar, sen är han nöjd.

Man kan dra liknelser till coola gänget på skolgården, de slutade att springa och vad hände – jo de hamnade i kassan. Vi andra slutade aldrig att springa. Vår strävan sitter i oss sen vi var barn, de coola trendiga stekarna har blivit så förstörda att all kreativitet är borta. Deras enda drivkraft är att spegla sig i andra stekare. Vem har störst glasögon? Vem skriver häftigast saker på Twitter? Det går inte att jobba med dem.

Min favoritentreprenör Richard Vereby, grundare av Voodolls.se, håller helt med mig – tillsammans kan vi sitta och fnissa åt narcissisterna. Richard säger:

– Stekare slänger sig gärna med extremt fåniga uttryck i stil med ”the only constant thing is change”. De måste vara med på det nya och ligga i framkant. Allt ska vara ”bleed-ing edge”. Det de inte har fattat är att även om världen förändras så bygger framgångsrikt företagande alltid på att tillfredställa grundläggande behov. Det som inte förändras är det viktiga. Det är därför Ikea kan ha samma affärsmodell i dag som för 50 år sedan men ändå tjäna långt mycket mer stålar än alla stekare tillsammans.

Ingvar Kamprad är superexemplet, han springer fortfarande i 80-årsåldern.