X2000-tåget från Stockholm till Göteborg i fredags var försenat på grund av att två av tågets motorer hade "havererat", varpå tåget tvingades stanna till på vägen för att starta om alla motorerna. Tåget missade sin slot på spåret och hamnade således bakom ett godståg resten av sträckan. En tillsynes oberörd och gladlynt röst konstaterade i högtalaren strax före ankomst att tåget var 40 minuter försenat. Vissa resenärer hann med sina anknytningar, andra (läs undertecknad) gjorde det inte.

X2000-tåget tillbaka till Stockholm tre dagar senare var försenat på grund av att tåget framför hade fått lokhaveri, och det fanns ingen möjlighet att byta till det parallella spåret. 1,5 timme efter utsatt ankomsttid och ett missat möte senare säger en lika gladlynt SJ-medarbetare i högtalarna att förseningen "beklagas", och att SJ hoppas att vi får en trevlig dag.

SJ har all anledning att vara glad med alltjämt ökad beläggning, en försäljning på över 2 miljarder kronor och en vinst på 160 miljoner kronor det senaste kvartalet. SJ ska vara glad att miljön har blivit ett så betydande incitament för folk att ta tåget. För inte är det för servicen, punktligheten eller de låga priserna, hur mycket SJ än vill få det att framstå så i sin reklam där SJ porträtteras som en kär gammal vän. Ingen god vän gör så ofta sina kunder arga och besvikna.

SJ:s dominerande ställning gör konsumenten maktlös och detta är helt fel väg att gå som varumärke. Andra varumärken öppnar allt mer för dialog och frågar vad kunderna vill ha eller vad de kan göra när något är fel.

SJ hänvisar till sina regler i det finstilta när någon klagar, eller publicerar en helsidesannons där vd gör en pudel men ändå lämnar läget oförändrat. Om någon ens orkar klaga längre, när ingen måste ta till sig och lyssna.

Det senaste kvartalet har förseningarna på SJ:s X2000-tåg legat i snitt på 33 procent.