Den här gången är det annorlunda. Sedan två veckor tillbaka är börsen marginellt upp trots att drygt 3 av 4 bolag slagit förväntningarna hittills. Prognoserna verkar inte längre spela roll. Förra veckans två storbanksrapporter var bevis på det.

Swedbank, som första storbank ut i rapportströmmen, lade ribban lågt. Inte bara genom att presentera sin enorma förlust utan också genom att förlusten blev något större än befarat. Ingen hade väntat sig några stora nyheter i och med att Swedbank redan lämnat uppdaterad information i samband med nyemissionen. Men vad händer? Aktien rusar inledningsvis. Det är lätt att tro att investerarna hade fått ett glädjepiller i frukostkaffet. På eftermiddagen nyktrade de dock till och aktien sjönk tillbaka.

När SEB, som också handlades upp kraftigt efter Swedbanks rapport, släppte sina siffror dagen efter var det positiva rubriker som flödade på nyhetssajterna innan börsen öppnat. Men aktiehandlarna hade sämre morgonhumör än både rubriksättarna och själva vd Annika Falkengren varpå aktien föll kraftigt.

Efter ett tag dök en förklaring upp i form av att räntenettot sänker SEB-aktien. Det var nog få som kunde förutspå före börsöppning. På alla punkter utom en var rapporten bättre än väntat. Men aktiemarknaden var sur och valde att leta ömma punkter.

Börsen är i nuläget som en lös vattenslang som ingen kan hantera. Det är ovanligt svårt att förstå varför den slänger åt ena eller andra hållet.

Jag är tacksam att alltid få så utförliga svar när man pratar med en aktieanalytiker om en kursreaktion, men hur vore det att ibland, de svåra dagarna, bara erkänna: Jag har ingen bra förklaring till den här börsreaktionen.