Att frosseri i bröstpanel, tunga ekdörrar och äkta mattor, som förr var ett måste, är knappast något som längre kännetecknar investmentbankerna. Ljust och luftigt är det nya. Väggarna på investmentbanken ABG Sundal Colliers kontor på Regeringsgatan är Stockholmsvita och fullhängda med nutida konst med en stor andel foto. Opersonligt och ängsligt – men lättsålt hade min mäklarväninnas omdöme blivit om det hade handlat om en våningsförsäljning.

Nu handlar bankaffärer om något helt annat, nämligen att sälja förtroende. ABGSC har de senaste tio åren lyckats växa ordentligt och tävlar numera ofta med Carnegie om de bästa kunderna och de bästa uppdragen. Men det är inte längre lika lätt att göra stora pengar i finansbranschens högsta division.

–Jag tror att vi som bransch måste acceptera att en stor del av överlönsamheten har försvunnit, säger Knut Pedersen vd för ABGSC i Sverige.…

Utmaningarna för den tidigare så lönsamma branschen är många. Hårdare konkurrens innebär att det numera råder prispress inom de flesta områdena som aktieanalys, mäkla aktier samt mindre komplicerade rådgivningstjänster.

–Det är en svårare marknad nu än för bara ett par år sedan, säger Hans-Erik Andersson styrelseordförande för Erik Penser Bankaktiebolag.

Men låt oss backa bandet ett par decennier till finansbranschens riktiga guldålder.

Pengar och makt har alltid lockat, även i Sverige. Vid sidan av storbankerna har det funnits ett stort antal fondkommissionärer och mindre banker som konkurrerat om aktiehandel, företagsrådgivning och kapitalförvaltning.

Under nästan två decennier var branschens mest framträdande aktörer Carnegie och Alfred Berg. Där var koncentrationen av pengar och makt som störst och de lyckades bygga upp starka varumärken. En status som varade en bra bit in på 00-talet. Båda firmorna har varit med att fostra ett stort antal makthavare, utgöra grunden för miljardförmögenheter och fungera som språngbräda för nya bankäventyr.

Till en början var det aktiemäklarna som gjorde de stora pengarna, och uttryck som yuppie och finansvalpar myntades. Redan 1980 tog den tidigare aktiemäklaren Erik Penser genom ett korsägande makten i Carnegie. Senare sålde han Carnegie till PK-Banken, men att inlemma så stora egon i en statlig bank blev inte särskilt lyckat.

Många slutade och däribland aktiemäklaren Mats Qviberg som sökte sig därifrån till sin gamla Carnegiekollega Sven Hagströmer. Hagströmers mäklarfirma namnändrades till Hagströmer & Qviberg, sedermera till HQ Bank.

–Ett stort antal mindre firmor sköt upp som svampar ur jorden under den här tiden, säger Knut Ramel, som arbetat sedan 90-talet med företagsrådgivning på Merrill Lynch och UBS i London. Han har nu lagt bankkarriären på hyllan och är till hösten aktuell med en bok om sina erfarenheter från finansbranschen.

Från mitten av 90-talet till mitten 00-talet, slogs Carnegie med SEB:s Enskilda och Alfred Berg om förmögna privatpersoner och de bästa rådgivningsuppdragen. Men i synnerhet Carnegies affärsmetoder retade ibland upp kunderna. Under en tioårsperiod figurerade banken inte mindre än 17 gånger i stämningar eller andra rättsprocesser.

Det avskräckte inte Carnegie. Vinst till varje pris blev till slut också Carnegies fall. 2008 visade det sig att Carnegie hade rundat de regler som gäller för kreditgivning till den jämtländske finansmannen Maths O Sundqvist. Carnegie hade inte bara lånat ut mer än vad banken fick till en enskild kund, Carnegie hade dessutom försökt att dölja det hela för Finansinspektionen.

Finansinspektionen tog Carnegies banktillstånd och för aktieägarna blev det ett hårt slag, eftersom Riksgälden tog över Carnegie med en värdering utan banktillstånd.

–Vi var en av de största ägarna i Carnegie innan deras kris. Det blev en mycket smärtsam upplevelse för oss. Men idag är Carnegie en helt annan firma, säger Knut Pedersen på konkurrenten ABGSC.

Carnegie såldes senare till Altor och Bure i början på 2009. Trots det snöpliga slutet lyckades de nya ägarna snabbt ta tillbaka Carnegies tidigare topposition.

Alfred Bergs historia är inte lika dramatisk som Carnegies. Den starka affärskulturen som präglade Alfred Berg under Volvos ägande försvann successivt med den nya ägaren ABN Amro. En mängd färgstarka personligheter, entreprenörer och politiker har någon gång haft sin anställning på investmentbanken.

Under Alfred Bergs kanske mest framgångsrika period hette vd:n Patrick Brummer. Med kollegor från Alfred Berg startade han fondförvaltaren Brummer & Partners, som gett ett ordentligt kassaklirr till bolagets ägare. De åtta delägarna med Patrik Brummer i spetsen kunde för år 2010 dela på 400 miljoner kronor och har de senaste åtta åren kvitterat ut 3,4 miljarder kronor. Alfred Berg finns kvar idag, men med få likheter med det gamla Alfred Berg.

Samtidigt som Carnegie och Alfred Berg uthärdade sina egna svårigheter kunde uppstickaren ABGSC etablera sig. Banken bildades genom en sammanslagning av svenska ABG Securities och norska Sundal Collier 1997.

Nya marknadsplatser för aktiehandel och tuff konkurrens har ritat om vinstkartan ordentligt. Det går inte längre att få lika bra betalt vare sig för aktiemäkleri eller analyser. Samtidigt handlas det inte lika mycket aktier som innan finanskrisen. Hårdare lagstiftning för banker innebär också att kostnaderna har skjutit i höjden.

En åtgärd för att försvara vinsterna har för många banker blivit att satsa mer på att få rådgivningsuppdrag vid företagsaffärer.

Men det är inte så lätt för de mindre bankerna när de svenska storbankerna kan locka med billig finansiering och de internationella investmentbankerna också vill ha sin bit av kakan.

Morgan Stanley, Deutsche Bank, Merrill Lynch och Goldman Sachs intresse för den nordiska marknaden innebär en tuffare konkurrens framförallt vid de större företagsaffärerna. Med kontor i Stockholm blir det allt lättare att vårda affärsrelationerna.

–Vi fungerar som en lokal bank vilket ger oss fördelar men samtidigt har vi mycket nytta av att vara en del av ett globalt nätverk som vi kan använda oss av, säger Gustaf Slettengren. ansvarig för den brittiska investmentbanken Lazard i Sverige.

Vikande vinster tvingar även finansbranschen att skära kostnader vilket innebär uppsägningar.

Under försommaren gjorde sig Carnegie av med 15 personer och det spekuleras i att ytterligare personal måste gå. Men det är framförallt de mindre firmorna som har det kämpigt nu. Ålandsbanken som tog över isländska Kaupthings svenska verksamhet stängde strax innan midsommar sitt aktiemäkleri till institutionella kunder och sade samtidigt upp de flesta aktieanalytikerna.

–Idag är det betydligt svårare att lyckas täcka de kostnader som är förenade med aktiemäkleri och analys. Samtidigt går det inte längre att ta lika hutlöst bra betalt för rådgivningen. Det är möjligt att det finns utrymme för en eller två större lokala investmentbanker. Men det finns ett stort antal aktörer i mellanskiktet som just nu har stora problem, konstaterar Knut Ramel.

Av de tjugo fondkommissionärerna som fanns i slutet på åttiotalet finns inte en enda kvar. För ett par veckor sedan såldes den sista oberoende firman från den tidsperioden, familjeägda Öhman Fondkommission, köpare var norska Pareto.

Firman som kontrollerades av familjen Dinkelspiel har aldrig varit bland de största men har haft en särställning. Genom sin inriktning på både aktie- och räntehandel valde Öhman en lite annorlunda väg jämfört med konkurrenterna, men till slut gick det inte längre.

Tom Dinkelspiel, ägarrepresentant och tidigare vd på Öhman, uppger att det var just svårigheterna att klara sig som liten spelare på längre sikt som fick familjen att sälja. Den vikande börsomsättningen och det faktum att fonder och andra institutioner gör färre aktieaffärer har försämrat vinstmöjligheterna, enligt Tom Dinkelspiel.

Även Erik Penser kan räknas in bland de som överlevt sedan åttiotalet. Efter försäljningen av Carnegie startade han firman med eget namn som huserar på Biblioteksgatan i Stockholm. Nyligen sparkades bankens vd Peter Melbi med förklaringen att han inte hade tillräckligt fokus på kostnaderna – ett tecken i tiden. 2010 gjorde banken 44 miljoner i förlust och 2011 inleddes med 12 miljoner kronor minus.

–Senaste åren har det inte funnits någon vinstpott att dela på utan bara förluster för ägaren. Erik Penser men även alla vi andra är trötta på situationen. Nu måste säkerställa att vi tjänar pengar, säger Hans-Erik Andersson.

För att Erik Penser Bank ska kunna vända förluster till vinster kommer sannolikt flera anställda att sägas upp under sommaren.

–Ett första steg är att ta ned de fasta kostnaderna. Sedan ska vi fortsätta växa. Vi måste bli större för att kunna öka lönsamheten, säger Joachim Spetz ny vd för Erik Penser Bank.

Antalet firmor och mindre banker som slåss om förmögna privatpersoner, institutioner och företagsaffärer är betydligt fler än för tjugo år sedan. Den vikande lönsamheten pekas nu ut som katalysator för en ny våg av uppköp och sammanslagningar i branschen.

–Konsolideringen kommer drivas av dålig lönsamhet, men jag har trott det i 15 år. Utan att det hänt särskilt mycket, säger Knut Pedersen.