I normala fall skulle den tyska finansvärldens intresse för grekiska budgetproblem sannolikt vara begränsat till några skadeglada cynismer på ett bankirtätt trädgårdsparty utanför Frankfurt. Men 2011 finns det inte längre något som heter normalt och skrattfesten är definitivt inställd. Deutsche Bank föll i går med 7 procent. Hur det hänger ihop förstår man lättast genom att sätta sig ned med en karta över Europas banksystem. Att skaffa sig överblick är lika lätt som att sära på en hög överkokt spaghetti. I korthet: franska och tyska banker har lånat ut stora belopp till Grekland och grekiska banker. En konkurs skulle innebära förluster, men framförallt innebära en risk för att skuldoron riktas mot Spanien och Italien och dessa länders banker. Då handlar det om tio gånger mer pengar i potten, i storleksordningen 5000 miljarder kronor. Får någon av de franska eller tyska storbankerna problem drar det i sin tur med sig finanshus i Storbritannien. Och så vidare. Att även svenska bankaktier faller är därför inte så långsökt som det kan se ut.

Problemet är att det räcker med rädsla för en sådan deppig utveckling för att läget ska bli akut.

Långt innan förlusterna är ett faktum får bankerna svårt att låna pengar. En bank som inte kan låna är förr eller senare död. De senaste veckorna har det varit nästintill tvärstopp på bankernas lånemarknad.

Det som oroar mest är att utgångsläget är svagt. Många banker kan inte ens vara säkra på att överleva i den första vågen efter en grekisk konkurs. Detta var fram tills nyligen en mörk hemlighet som mest diskuterades i Bryssels korridorer, men har fått vingar sedan Frankrikes förre finansminister Christine Lagarde för tre veckor sedan som chef för Internationella valutafonden IMF bestämde sig för att öppna hemliglådan.

Det är inte minst för att skydda sina egna banker som Tyskland och Frankrike gång på gång gått med på nya stödpaket för att hålla liv i Grekland trots usla odds redan från början.

Den strategin visade sig vara en återvändsgränd. Enligt läckor förbereder Tyskland en plan B som går ut på att stötta sina banker med kapital vid en grekisk konkurs. Därmed är finanskrisen tillbaka där den började, ett imploderande banksystem som staten måste rädda.

Hur illa är det då? Investmentbanken Goldman Sachs, en institution som kan anklagas för mycket men knappast för svaga färdigheter i matematik, uppskattar att europeiska banker kan behöva upp till 1000 miljarder euro i nytt kapital för att bli torra om fötterna. Det kan vara betydligt mindre, det kan vara ännu mer. Så länge ingen vet säkert kommer oron att bestå.