Igår backade Stockholmsbörsen med 3,6 procent. Europas börser sjönk på bred front, London slutade ned 2,6 procent, och Frankfurt på minus 3,3 procent. När New York-börsen öppnade föll kurserna kraftigt.

Återigen riktade sig marknadens blickar mot världens politiker och centralbanker. Från bankekonomer och placerare kom krav på nya räddningsåtgärder.

Stockholmsbörsen hade sin sämsta vecka sedan hösten 2008, strax efter Lehman Brothers kollaps. Och stämningen igår påminde en del om den frossa och brist på förtroende som lamslog kreditmarknaden i finanskrisens första våg. Den började hos bankerna och smittade staterna, nu går kreditsjukan åt andra hållet och riskerar att utvecklas enligt följande mönster:

1) Misstro mot stater.

Greklands stora problem har fått alla som lånat ut till landet och till andra länder som har stora underskott och skuldberg att dra öronen åt sig. Det är uppenbart att det inte är riskfritt att låna ut till länder och därför kräver placerarna allt högre räntor. Igår steg obligationsräntorna för Spanien och Portugal kraftigt samtidigt som kostnaden att försäkra sig mot att lånen till dessa länder blir värdelösa fortsatte rusa i höjden.

För Grekland nådde den som mest rekordnivån 10 kronor per hundralapp, för Portugal nära 5 kronor per hundralapp och Spanien nära 3 kronor. Länderna befinner sig nu i en nedåtgående spiral av misstro från marknaden. Det gör det dyrare för dem att låna och gör att behovet av ett gigantiskt räddningspaket, siffran 5000 miljarder kronor bara för Spanien har nämnts, ökar.

Det riskerar att smitta även Irland, Storbritannien och Italien som är beroende av lånemarknaderna just nu och senare till mer perifera länder som Baltikum. Priset på risk och därmed på pengar går upp kraftigt. Placerarna flyr till länder som uppfattas som säkrare, köpsug efter amerikanska statspapper pressade ned räntan på landets obligationer igår och dollarn stärktes.

2) Frossa på bankmarknaden.

Staternas problem blir nu bankernas. Risken ökar för stora kreditförluster ökar. Problem i Grekland drar med sig banker i grannländer som Portugal, som i sin tur slår mot spanska banker och så vidare. Enligt siffror från Bank of International Settlements har bara tyska och franska banker en exponering på motsvarande drygt 900 miljarder kronor till Grekland och 7000 miljarder kronor till Grekland, Irland, Portugal och Spanien tillsammans.

Riskpremierna för dessa banker stiger nu. Kostnaderna för att försäkra lån till ett genomsnitt av 25 europeiska banker steg under fredagen till 2:20 kronor per hundralapp. Det är nytt rekord, över nivån efter Lehman Brothers konkurs.

Störst rädsla finns kring banker som spanska Banco Santander, vars kreditförsäkring steg till 2:60 kronor per hundralapp och portugisiska Banco Comercial till hela 5:90 kronor. Placerarna skydde också tyska banker.

Frågan blir – vem sitter på förlusterna och hur stora är de? Innan det står klart ökar oviljan att låna ut.

Samma sak hände i finanskrisens första våg. Redan har räntan som banker tar ut för att låna av varandra, börjat stiga. Bankerna valde igår att parkera pengar hos europeiska centralbanken ECB trots bara 0,1 procents ränta. En europeisk kreditfrossa drabbar även svenska banker även om de inte skulle ha krona utlånad till Grekland. Svenska bankaktier rasade igår för andra dagen i rad.

3) Kraftiga nedskärningar.

Oavsett om det kommer nya räddningspaket eller inte står det klart att en rad skuldtyngda länder i Europa måste förbättra sina statsfinanser radikalt på kort tid. Det betyder sänkta löner, pensioner och förmåner och högre skatter. Det minskar konsumenternas köpstyrka, sänker efterfrågan och bromsar ekonomin. Några nya stimulanspaket som syftar att hålla uppe efterfrågan har länderna knappast råd med.

4) Lägre handel och tillväxt.

Lägre tillväxt och sämre fungerande kreditmarknad betyder lägre handel. Det slår mot exportberoende länder som Sverige. När finanskrisens första våg slog till drabbade det verkstadsindustrin hårt. På den positiva sidan finns att en utdragen kris gör att Riksbanken sannolikt skjuter på sina räntesänkningar. När kronan faller dämpar det också fallet för exportbolagen som blir konkurrenskraftigare. Men det är en föga tröst vid en utdragen period av sämre tider.