WASHINGTON För inte så länge sedan var grannen tvungen att spara de fyra dagstidningarna inne hos sig när jag var borta några dagar – men nu får de slankiga bladen ledigt rum i det lilla mellanrummet mellan de två dörrarna till lägenheten.

Det går dessutom väldigt fort, med annonskurvor som vek brant neråt förra året med fortsättning hittills i år och täta besked om ytterligare personalneddragningar på redan slimmade redaktioner.

Men egentligen är detta fortsättningen i en långsamt tvinande tidningsbransch – där upplagorna länge låg stilla trots en stadig befolkningsökning. Rekord sattes 1984 med 63,3 miljoner exemplar per dag jämfört med dagens 43,8 miljoner, enligt den initierade bloggaren Newsosaur med tidningsmannaförflutet. Ägarna var till helt nyligen bortskämda med rika annonsörer och nära nog monopolställning i storstäder som Washington.

Flera allvarliga krisfaktorer tilltog sedan raskt: konkurrens från internet, stigande kostnader på allt från papper till bränsle, tidsbristen i otåliga moderna hushåll, sjunkande tidningsläsande i yngre åldrar och nu den ekonomiska krisen och bortfallet från först varuhus- och nu fordonsannonseringen.

Och, ytterst, handlar det här, som på andra håll, om vem ska betala för innehållet när konsumenterna blivit vana att få det gratis. Eller hårdraget om hur mycket folk är redo att punga ut med för kvalificerad nyhetsjakt, pliktbevakning och samhällskommentarer? Debatten om bloggare och det så kallade filtret är inte fullt så infekterad i USA som i Sverige, utan inriktas mer dels på högtidliga ideal om en ”free press” och vem som ska granska makten, dels på den gamla tvistefrågan om medierna är vänstervridna. Konservativa röster tolkar därför alla omslag och 100-dagars-bilagor med Barack Obama som bevis på att de har rätt, inte som ett desperat försök att dra in pengar på den säljande nye presidenten.

Wall Street Journal är ett av de få msm-medierna som håller ställningarna och har blivit mer lik andra tidningar (foto, färg, sport, livsstilsmaterial) efter tidningsmagnaten Rupert Murdochs övertagande. I övrigt sias det om att de kända tidningarna inte längre är ”massmedier” men alla instämmer inte i detta.

– Tidningarna stångas med ekonomiska svårigheter men de ökar publiken på nätet. Deras webbsidor lockade rekordmånga 73,3 miljoner unika besökare första kvartalet eller en ökning med 10,5 procent jämfört med förra året, säger Randy Bennett på utgivarnas Newspaper Association of America, NAA.

Jonathan Knee, som leder mediestudieenheten på Columbia Business School, pekar på att mindre regiontidningar med upplagor under 100 000 exemplar förblir mycket lönsamma, men att uppmärksamheten mest inriktas mot drakar som New York Times.

– Alla i branschen möter ökad konkurrens och måste snabbt anpassa sig till den nya verkligheten. Enligt min uppfattning är det bra för konsumenten och bra även för ägarna, säger Jonathan Knee som efterlyser dels en genomgång av kostnadsbilden, dels en fokusering på det respektive medium är bäst på istället för ”produktion av alltför mycket som är för likartat för att rättfärdiga priset”.

Denna grundbult, hur mycket folk är beredda att betala, får följande svar av medieanalytikern Robert Picard:

– Vi vet inte om publiken är redo att betala för kvalitativt material eftersom så mycket knippas ihop med mindre värt material. Det finns studier som visar att läsarna hoppar över tre fjärdedelar av innehållet i tidningen de köper, så uppenbarligen är de inte särskilt nöjda med vad de får.

Klart är, menar Robert Picard, att affärsmodellen där annonsörer stod för 80 procent av kostnaderna är på väg att försvinna. Enligt Picard har flera medieföretag redan kompenserat bortfallet av annonser i papperstidningarna genom att ta in samma annonser på webbsidorna. Randy Bennett utgår också från att annonsering förblir den viktigaste inkomstkällan och att tidningarna därför kommer att intensifiera ansträngningarna att göra webbinnehållet lönsamt – via flera plattformar, alltså papper, online och mobilt.

Andra, som tidningsveteranen Walter Isaacson, framför kravet på att konsumenten måste betala mera. Isaacson lanserade nyligen begreppet ”mikrobetalning” per artikel från läsarna, men det bemöttes med rätt mycket hån. Särskilt eftersom de stora magasinstidningarna möter kompakt motstånd när de försöker få prenumeranterna att betala mer än den 1 dollar per nummer de varit vana vid i många år. En debatt förs också om det snöda kvartalstänkandet borde bort och om ideella organisationer, som ProPublica, vore bättre lämpade att ta över mer av den grävande journalistiken.

Försök att få nätpubliken att betala extra för att ta del av viss läsning misslyckades, men planer smids på att pröva på nytt. En strid med jätten Google rasar även i USA. Nyhetsbyrån AP planerar att sätta hårt mot hårt och kräva del av inkomster på webbsidor som sprider dess material. Lagstiftningen släpar efter och i kongressen diskuteras ändringar i inskränkningar i ägandet av olika mediekanaler. Under tiden fortsätter analyserna av webbtrafiken och hur varje enskilt medium ska förhålla sig till rönen för att få trogna läsare att återvända. Och, det ska bli spännande att se var allt slutar...