Krishösten 2008 gick in i ett lika nattsvart 2009. En rekordhög varselvåg svepte fram som en tsunami över den svenska industrin. Antalet varslade nådde över 100000 på bara fem månader, en extremt snabb ökning.
Det är bakgrunden till att IF Metall i början av mars 2009 slöt en historisk uppgörelse med Teknikarbetsgivarna. Det starkt kontroversiella krisavtalet öppnade för sänkt arbetstid och lön. Vid halvårsskiftet hade närmare 400 industriföretag tecknat lokala krisavtal, med följden att över 10000 anställda slapp att varslas om uppsägning.
Jobben räddades och industriarbetarna betalade med tunnare plånböcker. Nu har fack- förbundstidningen Dagens Arbete undersökt hur vd-lönerna samtidigt utvecklades i företag med fler än 100 anställda som valde att teckna krisavtal med IF Metall.
Resultatet visar att ivern att minska på just de kostnaderna var begränsad. Hälften av vd:arna sänkte solidariskt sina egna inkomster under 2009. Tre taxerade för oförändrad inkomst, medan de övriga 25 direktörerna kunde glädja sig åt en i vissa fall mycket god löneutveckling på upp till 48 procent.
”Jag är arg. Kan knappt tala om det”, säger Nils Göthe, ordförande för IF Metall på Ålö maskiner utanför Umeå. Där gick metallarna med på sänkt arbetstid och lön under tre månader för att klara krisen. För företagets vd Olle Pehrsson däremot ökade inkomsten under 2009 med nära en miljon kronor.
Dan Persson, vd för Autoliv i Vårgårda, sänkte sin årsinkomst med 30 procent. ”Jag kan bara tala för mig själv men anser det lite osmakligt”, säger han till Dagens Arbete om vd-kollegerna som höjde lönerna.
IF Metalls ledning fick utstå mycket kritik från de fackliga leden för krisavtalet, medan arbetsgivare och politiker prisade det som modigt och framsynt. De flesta är överens om att uppgörelsen underlättade för den svenska industrin att ta sig igenom det värsta stålbadet i modern tid. Med facit i hand är frågan hur stor beredskapen i facket är för framtida uppgörelser. Inte så stor, kanske?
