Motsättningarna mellan fack och arbetsgivare verkar rekordstora när bara slutspurten återstår innan avtalen löper ut. Det sker på onsdag i nästa vecka och nu krävs det stor fingerfärdighet av medlarna, industrins så kallade opartiska ordförande, för att undvika att samtalen helt kör fast.
Striden gäller själva kärnfrågan om löneökningarna och där har avståndet mellan parterna på kort tid fördjupats ordentligt. Också rutinerade förhandlare tycker att motsättningarna är ovanligt stora.
Det första medlarbudet var ett avtal för 22 månader med löneökningar på 3,9 procent. Det dömdes samfällt ut som alltför lågt av de fem facken, som begärt nästan det dubbla eller 3,7 procent på ett år. För högt, ansåg arbetsgivarna, som målar upp risken för en kris av samma dimensioner som 2008.
Sedan dess har Teknikföretagen, industrins största arbetsgivare, under hand lagt fram ett nytt förslag. Enligt uppgifter till SvD Näringsliv handlar det om ett avtal för tio månader och en löneökning på 1,45 procent. Det är samma nivå som i krisavtalen 2010. Men eftersom lönehöjningen sker först i juni blir löneökningen i årstakt 0,7–0,85 procent enligt fackens olika beräkningar.
Ett skambud, rena provokationen, dundrar facken som inte gör någon hemlighet av att stridsberedskapen trappas upp. ”Arbetsgivarnas krigsförklaring kan leda till konflikt”, skriver IF Metall på flygblad som delas ut bland medlemmarna. Information om det senaste lönebudet fungerar också bra som tändvätska.
En konflikt i den svenska industrin i ett extremt osäkert ekonomiskt läge, med nya oroande besked från Europa i varje nyhetssändning, skulle vara svår att försvara för facken. De har haft klara problem att nå ut med sitt budskap om hög produktivitet och utrymme för löneökningar som motbild till arbetsgivarnas krisvarningar.
Det betyder samtidigt att arbetsgivarna har en guldsits, om de nu vill flytta fram sina positioner rejält. ”Jag kan inte tolka det här på annat sätt än att arbetsgivarna är ute efter att permanent skifta ner löneökningstakten. Löneavtal under en nivå som ger höjda reallöner kan vi aldrig acceptera”, säger Unionens förhandlingschef Niklas Hjert.
Att läget är knepigt framgår också av att tidsplanen nu har spruckit. Medlarnas plan var att lägga ett slutbud i dag, men det har flyttats fram till måndag. Då handlar det om ja eller nej till ett heltäckande avtalsförslag. Natten till torsdag i nästa vecka går fredsplikten ut.
Krig eller fred, det avgörs snart. Huvudspåret är trots allt att fack och arbetsgivare lyckas göra upp, i den samarbetsanda som Industriavtalet bäddat för sedan 1997. Blir det nej kan man räkna med att facken börjar förbereda varsel om exempelvis övertidsblockader. Då är både samarbetsandan och Industriavtalet i gungning.
