När Kindle lanserades i november 2007 var det under stort buller och bång. Marknaden hade väntat på en liknande produkt sedan mitten av 90-talet. När den äntligen kom var förhoppningarna höga: Kindle skulle göra samma sak för böcker, tidningar och magasin som powerduon Ipod/Itunes gjorde för musikvärlden. Allt såg ju så bra ut –och allt var så likt Apples satsning.
Kindle är också sparsmakad i sin utformning och när den lanserades liknade den inget annat på marknaden. Amazon har dessutom byggt upp ett ekosystem kring läsplattan som är precis lika slutet som Apples.
Kindle hyllades som framtidsprylen nummer ett och förärades tillsammans med Amazonchefen Jeff Bezos ett ovanligt okritiskt hyllande omslagsreportage i Newsweek. Nu har två år gått och även om Amazon framhåller Kindle som en enorm framgång är det oerhört långt från ett ”Ipod-moment”.
Det hoppas Amazon uppnå genom en stor internationell lansering. Men även om man har anpassat läsplattan till att rent tekniskt fungera i europeiska mobilnät lär man inte komma särskilt långt med bara böcker och tidskrifter på engelska i katalogen.
För alla utanför den engelskspråkiga delen av världen är Amazon Kindle inget annat än en smal nischprodukt, som kanske lär locka en och annan storläsare som frossar i engelskspråkig litteratur. För det krävs att man läser en hel del böcker innan det blir försvarbart att lägga upp de dryga 2500 kronor som det kostar att skaffa en Kindle. Att det dessutom tillkommer svensk moms på 25 procent på bokpriserna lär inte direkt öka kundunderlaget. Som digital frälsare för tidningar är Amazon Kindle inte ens att betrakta som en smal nischprodukt. Här är den död. På två år har exempelvis Los Angeles Times skrapat ihop 2700 digitala prenumeranter. Det räcker kanske till en reporterlön.
