Smogen ligger som ett lock över Peking vissa dagar. Och bilarna är ständigt närvarande. I rusningstrafik bildar de en rullande plåtarmé mellan skogen av skyskrapor. De trängs på de tiofiliga ringlederna. Inne i citykärnan slåss de om utrymmet tillsammans med cyklister och fotgängare. Kontrasterna är stora – lyxbilar varvas med rostiga mopeder.

Utvecklingen har gått obegripligt fort. För 25 år sedan var det här nära nog en bilfri stad. Idag finns det 4,3 miljoner bilar i Kinas huvudstad. Varje vecka tillkommer 10000 nya. År 2020 beräknas det finnas 130 miljoner bilar i hela Kina, enligt en rapport som den svenska ambassaden i Peking varit med och tagit fram.

Alla internationella bilföretag är på plats. Ingen har råd att välja bort den här gigantiska marknaden. Förra året gick Kina om USA som världens största bilmarknad med 10,3 miljoner sålda personbilar.

Men det är inte oproblematiskt. Utländska biltillverkare är tvingade att sätta upp samriskföretag med en kinesiskt aktör för att få starta produktion i landet. Det innebär att man delvis blottar sig för teknikkopiering, det har många utländska bilföretag erfarenhet av. Samtidigt har de kinesiska biltillverkarna stora tillväxtambitioner, både inom landet och internationellt. Det är i det ljuset som Geelys köp av Volvo ska ses.

I Peking med sina 12 miljoner invånare talar man just nu om den glada Geelybilisten och den sura Volvoägaren. Qi Fei berättar om de två bilägarna som svar på frågan om vad han tycker om Geelys köp av Volvo.

– Geelybilisten är nöjd. Han sträcker på sig där han sitter bakom ratten i sin slitna lågstatusbil. Plötsligt kör han ju nästan en Volvo, de ingår i samma koncern, säger Qi Fei.

Volvoägaren däremot blänger när han kör om Geelybilen. Hans dyra bil har fått en billig touche över sig. Det gillar han inte alls.

–Men eftersom det finns betydligt fler Geelyägare än Volvoägare här i Kina så är de flesta nöjda med affären, sammanfattar Qi Fei där han står framför sin Chrysler i ett gathörn i östra Peking. Han skämtar ofta men när det blir dags för fotografering lägger han armarna i kors och stirrar gravallvarligt in i kameran.

Är bilen viktig för dig?

–Absolut. Jag kör den varje dag till jobbet utom på tisdagar för då får jag inte köra. (Alla Pekingbor måste lämna bilen hemma en dag i veckan för att begränsa föroreningarna, reds anm). Jag gillar min Chrysler. Den är stor och svart – en riktigt maffiabil, skrattar Qi Fei.

Han medger utan omsvep att statusen är betydelsefull. Västerländska bilar har högre status än kinesiska bilar. Och stora bilar har mer prestige än små.

Qi Fei är nygift och har en 16-årig dotter sedan en tidigare relation. Bilen är lika mycket för familjen som för jobbet.

Tidigare hade Qi Fei en Citroën och innan dess en Nissan. De var mycket klenare och hade inte samma komfort som hans nya bil. Citroënen var en bil att ta sig från punkt A till punkt B. Chrysler är körglädje, tycker Qi Fei.

Det har gått bra för Qi Fei. Han började sin karriär i Estland för 20 år sedan. Där bodde han i tre år och drev bland annat en restaurang. Nu har han ett eget företag och jobbar med immigrations- och visumfrågor och har råd med en ny fin bil.

Vad kostade din Chrysler?

–Jag köpte den 2007 och betalade då 360000 yuan (ungefär lika mycket i kronor, reds anm). Det är en medeldyr bil, säger Qi Fei som inte tog något lån för bilköpet. Få gör det när de köper bil i Kina.

–Det hade blivit dyrt. Då hade jag fått betala ränta på cirka 6 procent. Det är bättre att betala allt på en gång.

Han tror många kommer byta bil de närmaste åren. Kineser tycker om att köra nya bilar, enligt Qi Fei. Det är status.

Och utsläppen?

–Det är klart jag är oroad över utsläppen och alla föroreningar. Det är jobbigt här i Peking emellanåt. Nästa gång jag köper bil blir det nog en som inte går på bensin. Men tekniken är inte där än. Elbilar är inte tillräckligt utvecklade. Jag tror det kommer att dröja ytterligare tio år innan de kan konkurrera med vanliga bilar.


”De rosa var slut så jag fick en röd”

Namn: Sheng Xia och Cui Tan. Betalat för sina Mini Cooper: Fått dem i present. Kör: Varje dag till och från skolan.

–Jag hade helst velat ha en i rosa. Men den var slut. Så mamma köpte en röd i stället. Den är väl ok, säger Sheng Xia och ser allt annat än nöjd ut när hon betraktar sin Mini Cooper.
Hon är 20 år och studerar videokonst på Pekings filmakademi, en filmskola där kinesiska superregisörer som Zhang Yimou har gått (Röda lyktan och Hero). Det är inte alldeles ovanligt att studenterna kör bil men då lånar de ofta föräldrarnas, enligt Sheng Xia. Få har egen bil, än färre en ny Mini Cooper.
Hur kommer det sig att ni har likadana bilar?
– Jag fick också min i present av mamma, skrattar Cui Tan generat. Han är klasskompis med Sheng Xia.
– Jag har en fantastisk mamma. Och så en pappa som är superintresserad av bilar. Han har tre hemma i garaget. En Porsche och sedan kommer jag inte ihåg vad de andra heter, säger Cui Tan.
– Det bästa med min bil är att vi är samma storlek, jag och bilen. Vi är båda små liksom.
Är det jobbigt att ta sig fram i Pekingtrafiken?
– Nej, varför skulle det vara det. Förstår inte frågan, jag tycker det är lätt, säger Sheng Xia.
Cui Tan däremot ger sig iväg hemifrån tidigt för att slippa de milslånga köerna.
– Jag åker vid sex på morgonen och är sällan hemma före halv åtta på kvällen. Har vi filmproduktion blir det ännu senare.
Är du orolig att bilarna förstör luften i Peking?
– Nja, jag tror inte inte min bil släpper ut så mycket avgaser, den är så modern. Men gör den det har jag nog ändå inga planer på att byta bil. Den här är speciell för mig eftersom det är min mamma som har gett mig den, säger Cui Tan.

Pålitlig laståsna portad i städerna

Namn: Gao Yongzhi. Betalat för sin Geely: 43000 yuan. Kör: Varje vardag cirka 5 mil.
Det är bedövande vackert. Gröna berg, klar luft och kinesiska muren som ringlar fram på bergskanten långt därborta.
–De flesta här i byn har inte bil. Jag köpte min för sex–sju år sedan. Den är praktisk. Men jag får inte köra i staden med den, säger Han Weizhen, diversearbetare i byn Erdaoguan, en timmes bilfärd från Peking.
Han Weizhen har en Shifeng, en populär och mycket vanlig trehjulig bil i Kina. Men det är en miljöbov som släpper ut mycket avgaser - och är portad i städerna.
Vad är drömbilen?
–Drömbil... oj det vet jag inte. Har inte tänkt på det. Jag gillar min bil. Den har hållit bra och jag kan lasta möbler, ved och massa annat som jag behöver transportera, säger Han Weizhen.

Rattar Geely men drömmer om en Volvo

Namn: Han Weizhen. Betalat för sin Shifeng: 16000 yuan. Kör: Ett par gånger i veckan.
Rattar Geely
men drömmer om en Volvo
Gao Yongzhi ställer sig stolt framför sin Geely. Han har haft bilen i fyra år. Kom över den billigt, 43000 yuan kontant.
Varför blev det en Geely?
–Först och främst var det ett pris som passar mig. Sedan är det en bra bil och familjen får plats i den.
Gao Yongzhi är platschef på ett mindre bygge utanför staden Dezhou, 50 mil söder om Peking. Han känner väl till att Geely har köpt Volvo. Han tror det blir bra.
–Hade jag haft råd skulle jag förstås köpa en Volvo. Det är en stor bil och jag gillar stora bilar.
Dezhou är en stad med flera industrier och hel del föroreningar. Det luktar illa när man åker igenom stan, svagt metalliskt.
–Jag tänker inte på det längre. Och jag tänker inte så mycket på utsläppen från bilarna heller, om jag ska vara ärlig. Jag tycker det är viktigare att bilen är smidig att köra än att den släpper ut lite avgaser.
Vad är det bästa med din bil?
–Att min Geely inte krånglar – det gör att jag slipper lägga ut pengar på reparationer.

”Avgaserna är ingen het fråga i Kina”

Namn: Luan Weili. Betalat för sin Volkswagen: 240 000 yuan. Kör: Ett par gånger i veckan.

Luan Weili är bestämd. Visst är hon medveten om föroreningarna i Peking men hon skulle aldrig avstå från bilen för det.
–Trafikstockningarna är det första jag funderar på om jag ska ta bilen. Det andra är om det blir krångligt att hitta en parkering och sedan på säkerheten. Först därefter tänker jag kanske på avgasutsläppen, säger Luan Weili.
Utsläppen från bilarna är inte något stort debattämne i Kina, enligt Luan Weili. Det finns så mycket annat som är värre. Hon berättar om fabrikerna som släpper ut avfall i floderna. Det här diskuteras mycket mer i Kina än bilavgaser, enligt Luan Weili.
Är det nödvändigt med bil i den här stan?
–Ja, för mig är det det. Peking är så stort och buss och tunnelbana är krångligt.
–Visst är det stökigt med bilköer, men det är ändå en frihet att ha egen bil.
Luan Weili är bildkonstnär och jobbar som konstlärare på universitetet i Peking. Bilen, en Volkswagen, har hon tillsammans med sin man, även han konstnär. De bor på 14:e våningen i ett höghus i nordvästra delen av stan tillsammans med sonen, som är 16 år.
Tycker du om bilar?
–Ja, det gör jag. Jag tittar nog mer på bilar än vad min man gör. Jag bryr mig inte om tekniken men gillar färg och form. Jag skulle gärna ha en röd liten cabriolet, ler Luan Weili.
– Här i Peking är det många kvinnor som kör bil, alla mina väninnor gör det. På landet är det mycket mer sällsynt.
Bilen köpte hon och hennes man för fyra år sedan och betalade 240000 yuan, ungefär lika mycket i kronor. Allt kontant.
–På landsbygden händer det att männen kommer med stora pappkassar med pengar när de ska köpa bil. Men det är ju för att det inte finns några kreditkort där. Här i stan betalar alla med kort.
Märker man av explosionen av antalet nya bilar?
–Ja, det är klart. Utvecklingen har gått så snabbt. För några år sedan fanns det knappt några bilar här på vår lilla gata. Idag är det fullt med trafik, säger hon och nickar ut mot den trafikerade vägen vid sidan av huset.