En ny rapport påstår att Kina har samma strategi i EU som i Afrika, att ge lån och samtidigt ta över infrastruktur. Ett exempel på det är att Kina tagit över driften av hamnen i grekiska Pireus i utbyte mot köp av grekiska statspapper.
Foto: ap
När Kinas premiärminister Wen Jiabao besökte Ungern i somras såg polisen till att stoppa alla demonstrationer från Tibetrörelsen. För säkerhets skull kallade myndigheterna in exil-tibetanerna i Ungern till polisstationer för att få sina papper inspekterade i landet som för tillfället hade ordförandeskapet i EU. Den kinesiska ledaren kom med krediter på en miljard euro och löften om stora investeringar.
Ungerns premiärminister Viktor Orbán försvarade sig under ett tal i parlamentet:
–Vi har yttrandefrihet men demonstranterna förväntas att inte undergräva regeringens arbete i nationens intresse, sa Orbán, som kritiserats för att vilja göra Ungern till ett Vitryssland-light, med inskränkt frihet och tuktad press.
Under besöket påminde Kinas vice utrikesminister européerna om att: ”Positiva signaler borde följas av positiv respons”.
Det var annat ljud i skällan när Orbán var premiärminister år 2000. Då rullade han ut mattan åt den tibetanske andlige ledaren och talade högtidligt om Ungerns befrielse från kommunismen. När Dalai lama hälsade på igen 2010 höll sig Orbán borta. Ingen bedömare väntar sig att en europeisk statsledare ska möta den tibetanske fredspristagaren igen – Peking straffar det regelmässigt med fördömanden och några år av sämre affärer.
Nu är i stället förhoppningarna att Kina ska vara EU:s vita riddare i nödens stund. Börsen applåderar för varje antydning om att Kina ska köpa europeiska statspapper.
Utvecklingen har fått tankesmedjan European Council on Foreign Relations (ECFR) att släppa rapporten The scramble for Europe. Där jämförs Kinas nya strategi mot EU med hur Kina agerar i Afrika, där Peking rullar ut mjuka lån och tar över infrastruktur. Kina fick till exempel ta över driften av hamnen i Pireus i utbyte mot köp av grekiska statspapper.
Genom att rikta in sig på EU:s mjuka undersida, Pigs-länderna (Portugal, Italien, Grekland och Spanien) och Östeuropa kan Kina skapa en lobby av pandakramare som kan hjälpa regimen att blockera kritik om kinesiska handelshinder och mänskliga rättigheter.
Jonas Parello-Plesner, en av rapportförfattarna, manar EU-länderna att sluta sig samman i tuffa tydliga krav och inte låta Kina splittra och härska. EU är Kinas största exportmarknad och det är ett tungt påtryckningsmedel.
–Geely kan köpa Volvo. Men handelshinder gör att Volvo inte får köpa ett Geely, säger Jonas Parello-Plesner under ett besök i Peking.
Det krävs också en debatt om vilka kinesiska investeringar EU vill ha. Skulle man exempelvis tillåta Kinas propagandaapparat att köpa europeiska medier?
Men långtifrån alla instämmer i ECFR:s gälla tonläge. (Rapporten innehåller dessutom ett par iögonfallande faktafel). Jonathan Holslag vid Brussels Institute of Contemporary China Studies (BICCS) säger att Kina inte alls håller på att roffa åt sig i Europa. Tvärtom:
–Investeringarna sjunker faktiskt, med undantag av statspapper, säger Holslag. Det är också osäkert hur mycket obligationer Kina köper eftersom medlemsländerna inte avslöjar siffror och bägge parter har intresse av att överdriva.
Inte heller har Europa blivit som Afrika fyllt med kinesiska vägarbetare.
Ett kinesiskt bolag, Covec, vann visserligen upphandlingen med ett glädjebud på en motorväg i Polen, som skulle vara klar till fotbolls-EM nästa år. Men europeiska arbetslagar och kostnader gjorde att bolaget tvingades ge upp – och lämna en halvfärdig väg efter sig.
Tvärtemot kritiken är Kina mer EU-vänligt än många andra länder, som Indien.
–Kina vill ha ett starkt enat Europa. Men eftersom EU saknar en gemensam Kinapolitik så utnyttjar de det såklart. De har ju inget alternativ, säger Holslag.
För att bekräfta den bilden fick toppmötet mellan EU och Kina i slutet av oktober skjutas på framtiden.
–Kina har totalt tappat förtroendet för att EU ska kunna bli en trovärdig partner att förhandla med. Libyenkriget, där Kina känner att européerna bröt mot FN-mandatet med bombpolitiken, har ytterligare förvärrat misstron. Ingenting händer i substantiellt samarbete, säger Holslag.
–Det finns över 40 ”dialoger” mellan EU och Kina, men de saknar uppbackning i EU-länderna och har resulterat i föga mer än imponerande milpoäng på EU-tjänstemännens bonuskort på flyget. Kina kan tänka sig att köpa statspapper i krisländerna, men då krävs eftergifter och säkerheter.
Det är kanske inte att undra på att Kinas vice utrikesminister Fu Ying klagar på att vad de än gör, vare sig man köper statspapper eller inte, så är det alltid någon som pekar finger mot dem.
