KI vill se små löneökningar

I rapporten visar Konjunkturinstitutet att både för höga och för låga arbetskostnadsökningar är dåliga för svensk ekonomi.

• Höga löneökningar höjer kostnaderna och riskerar att slå ut arbetsplatser.

• Låga löneökningar eller nollavtal riskerar att driva in ekonomin i en deflationsspiral vilket sänker tillväxten och sysselsättningen.

Konjunkturinstitutet har räknat på olika scenarier. Ett där lönekostnaderna ökar med 4 procent och ett med noll procent. Slutsatsen blir att sysselsättningen faller med 20000 jobb när lönekostnaderna stiger med 4 procent.

Om lönerna fryses helt faller sysselsättningen med 40000 jobb.

Avtalsrörelsen 2010 kommer att genomföras i en djup lågkonjunktur.

– Kan arbetsmarknadens parter göra något för att lindra krisen? frågade Juhana Vartiainen, forskningschef på KI och ansvarig för Lönebildningsrapporten.

Hans svar är att både generella lönefrysningar och höga löneökningar medför att produktion och sysselsättning utvecklas sämre. Därför bör parterna se till att lönekostnaderna blir lagom stora. Det bör hålla sig mellan 1 och 2,5 procent under åren 2010–2012.

KI menar att en rätt utformad lönebildning kan bidra till att lindra problemen på arbetsmarknaden under krisen. En rätt utformad lönebildning minskar också riskerna för att konjunkturläget ytterligare försämras eller att krisen förlängs.

Sverige kommer från en period med högre löneökningar. Timlönen i näringslivet ökade med 4 procent 2008 och ökar med 3,5 procent 2009.

Till följd av lågkonjunkturen har förväntningarna om framtida löneökningar dämpats rejält bland arbetsmarknadens parter. Enligt KI:s egna bedömningar i konjunkturrapporten från augusti växlar ökningstakten för löner och arbetskostnaderna under perioden 2010–2012 ned till 2,3 procent per år.

Vinsterna är pressade i många företag, skriver KI. Konjunkturnedgången – i form av klart lägre efterfrågan och minskande produktion – har drabbat industrin betydligt hårdare än övriga delar av ekonomin.

Många företag som producerar insats- eller investeringsvaror ”befinner sig i ett mycket utsatt läge”, menar KI.

Pressade vinster och likviditetsproblem ”motiverar flexibla centrala avtal som i större utsträckning än normalt tar hänsyn till bransch- och företagsspecifika förhållanden”, skriver KI.

– Det är viktigt med flexibilitet i avtalsrörelsen. Det är viktigt att ta hänsyn till lokala förutsättningar och olika branschers förutsättningar, säger Juhana Vartiainen.