Eller vet och vet, det vet hon säkert visst. Men Annie Lööf är en slipad politiker, sina 28 år till trots, och hon väljer att hålla oss på halster fram tills partistämman i Åre röstat ja. Maud Olofsson har vid upprepade tillfällen sagt att hon gärna sitter kvar som näringsminister, även efter hon lämnat partiledarposten – men Annie, hon har just inte sagt någonting. Bara att läget är alarmerande och att det kommer att bli förändringar i toppen, och att hon ser sig själv som just näringsminister eller miljöminister.
Annie Johansson, som hon hette före bröllopet i somras, är uppväxt med båda fötterna i den småländska myllan. Hennes farföräldrar hade jordbruk utanför Värnamo, och gården fungerade som såväl dagis som fritids för lilla Annie. Hon säger själv att uppväxten påverkat henne mycket och att hela släkten i byn Maramö högg i och hjälpte till med allt från hökörning till granplantering och potatissättning.
Ska man beskriva Annie Lööf är det ett uttryck som dyker upp: skinn på näsan. Det är inte vilken 25-åring som helst som går emot i stort sett hela det borgerliga etablissemanget och säger nej till FRA-lagen, som hon gjorde 2008. Ett ställningstagande som blev hennes mediala genombrott. Men så är det inte heller alla som blir invalda i Sveriges riksdag vid 23-årsåldern.
Om Centerns katastrofala opinionssiffror har hon sagt att partiet varit för lojalt mot alliansen, och att de ska bli kaxigare. Från ”kompromissernas parti” till en politik ”som satsar på de mest utsatta”. Klassiskt vänsteruttalande kan tyckas, men det ska göras genom att reformera LAS och sänka arbetsgivaravgifter för små företag.
Kanske blir logiken självklar om man listar hennes politiska förebilder. I en intervju med SVT uttryckte hon beundran för ledare som Karin Söder, Gudrun Schyman, Margaret Thatcher och Lena Ek. Vitt skilda profiler, men de säger något om den blivande ministern.
