Som ung tänkte Annika Winst att hon skulle jobba med export- eller u-landsfrågor. I stället blev hon av de viktigaste analytikerna inom svensk ekonomi.
Foto: Tomas Oneborg
Vilken är den vanligaste frågan?
– Den senaste tiden har det varit mycket frågor kring den starka kronan, men tidigare i år har fokus främst varit på euron och räntan.
Vilka medier tar du del av dagligen?
– På morgonen lyssnar jag på Ekot och läser snabbt igenom tre tidningar. Sedan ögnar jag rubrikerna på Financial Times. The Economist är förstås ett måste. När jag är på plats på kontoret har jag alltid nyhetsbyråer som Reuters och Bloomberg uppe på skärmen.
Om du skulle byta karriär helt, vad skulle du göra då?
– Då skulle jag välja något där man får arbeta med händerna och vara ute – just som motsats till det här. Men det är inget jag funderar på i dag.
Vad tänkte du att du skulle jobba med när du var ung?
– Jag trodde att jag skulle jobba internationellt med export- eller u-landsfrågor. Jag hade inte tänkt mig att jag skulle jobba med ekonomi och finansiella marknader.
Vem vill du helst sitta bredvid på en atlantflygning?
– ECB-chefen Mario Draghi. Han är mest intressant i min värld just nu eftersom han har en nyckelroll när det gäller att hitta en lösning för euroområdet. Och så har ju Italien en avgörande roll i spelet kring euron.
Senast lästa bok?
– Nu har jag precis avslutat Torbjörn Flygts ”Outsider” och ska börja med biografin om Steve Jobs. Sedan läser jag också ”End this recession now” av Paul Krugman ur ett jobbperspektiv.
Hur tar du dig till jobbet?
– Tunnelbana. Stationen ligger fem minuter från dörren och det går snabbast. Bil är inget alternativ.
Tre skäl till din karriärframgång?
– Jag tror att det finns tre huvudförklaringar. Den ena är att jag är målmedveten, fokuserad och tävlingsinriktad. Jag har också varit rätt person på rätt plats och tagit tillfällena när de kommit. Sedan har jag fantastiskt duktiga kolleger. Mitt jobb går inte att göra själv, du måste ha bra medarbetare som du litar på.
Har du något motto?
– Jag brukar säga till mina barn att ”jag kan, jag vill och jag ska” och jag tänkte det själv mycket när jag var ung. Men nu är det mer ett mellanting mellan det och att ”fånga dagen”, att ta vara på möjligheterna. Jag är så strukturerad annars och du missar alltför mycket roligt om du har en för inriktad bana.
Hur ska man få upp fler kvinnor till din position?
– Det är ett arbete som vi måste fokusera mer på, det går väldigt långsamt. Dels tror jag det sker lite av sig själv. Tjejerna kommer nu ut med bäst betyg och är flest på universitet. Men alla chefer behöver fundera över om deras arbetsgrupper är för homogena. Sedan tror jag också att tjejer måste ta för sig lite mer. Jag tror att många tjejer och kvinnor har för många krav på sig själva och tänker att de inte kan och hoppar därför inte på nya chanser.
