- Och du var förvånad över att det ringde någon journalist som var intresserad överhuvudtaget, säger dottern Kristina med ett skratt.
Dottern Kristina har själv en bakgrund som skrivande journalist i dagspress men gick sedan Handelshögskolan i Stockholm och är numera civilekonom med inriktning mot nationalekonomi och genus. Helena och Kristina har hållit en nära kontakt trots det geografiska avståndet, både som mamma och dotter men även professionellt. Kristina har hjälpt Helena med research och genomläsning i samband med bägge bokprojekten. Den nya romanen ”Hon älskade” fiktionaliserar Helenas farmor Signes spännande kvinnoliv bland intellektuella och politiska storheter i förra sekelskiftets Europa.
- Jag höll på att drunkna i material länge, berättar Helena om arbetet med den nya romanen. Från att inte alls ha jobbat som ensamvarg, till exempel på Moderna tiders redaktion, utan kunnat bolla idéer med andra, har jag hamnat i detta mycket ensliga arbete. Då har dottern Kristina varit en väldigt viktig person.
- Jag läste olika manusutkast både i egenskap av tidigare journalist och dotter berättar Kristina. Jag säger vad jag tycker, försöker inte linda in det. Det är en produkt av vår speciella mamma-dotterrelation, att vi kan vara väldigt raka.
När första boken ”I skuggan av ett brott” kom ut hade Helena följt med Kristina på en FN-kurs i USA för att ta hand om barnbarnet Georg, som då var ett halvår. Mitt i natten började telefonen ringa. Det var journalister som ville intervjua den nya författaren som fått så fantastiska recensioner.
– Jag hade inte förväntat migdet. Inte det minsta, säger Helena. Vad skulle jag tro liksom, en debut på det där sättet, när man är 64 år! Vi delade ett hotellrum och hade klämt ner en barnsäng emellan våra sängar, och så satt jag där mitt i allt och blev intervjuad om boken. Det var absurt. Bägge skrattar.
Helena har fyra barn från olika relationer. Hon har varit gift tre gånger, och anledningen, säger hon, var att på den tiden fick man stärka pappans juridiska rätt till barnen genom giftermål.
– Men mest av kärlek förstås, lägger hon till. Jag har ju alltid jobbat väldigt mycket, och det är klart att barnen inte alltid har tyckt att det var så kul. Jag har nog egentligen inte varit någon bra småbarnsmamma utan kommit till min rätt först senare.
- Men är inte det där kvinnligt, att man aldrig tycker att man räcker till? invänder Kristina.
- Det har alltid funnits där. Du har ju jobbat mycket hemma också, säger Kristina.
- Fyra barn är ganska många ändå, säger Helena, och jag står för att familjelivet har varit ganska rörigt och utmanande, men det blir så om man gör som Signe, min farmor som jag skriver om i boken ”Hon älskade”.
- Du har alltid yrkesarbetat och varit produktiv, men jag la märke till hur du inte väntade dig någonting, hur du blev förvånad över intresset. Du fick skriva boken och du har skrivit en ny nu. Du är helt fantastisk som förebild: det här att alltid vilja mer, komma vidare, att inte ge upp! Det är inte alla förunnat att ha en sådan mamma, säger Kristina.
- Jag är född till att vara en skapande person, precis som jag tycker att du också är det, säger Helena, och är man det då håller man på och skapar tills man dör.
– Just det är viktigt för en dotter, jag blir glad. Det är hoppingivande att det går att komma loss med något även lite senare i livet, säger Kristina.
