Bengt Lejsved har 20 års erfarenhet av chefsrekrytering, bland annat på Heidrick & Struggles. I dag har han startat ett företag för att ta vara på äldre chefers kompetens – Senior Work. Och två gånger i veckan läser han läxor med barnbarnen Marcus, 10 år, och Julian, 7 år.
Foto: Lars Pehrson
Ställ upp tio svenska chefer. Titta sedan på deras personnummer och räkna ut hur lång tid de har kvar tills de fyller 65. Svar: Tre eller fyra av dem kommer att vara pensionerade inom fem år.
För så här ser det ut i statistiken: Medelåldern hos cheferna i Sverige i dag är 55 år. Hälften av dem är födda på 1940- och 1950-talen. Enligt organisationen Ledarna betyder det att 250 000 chefer kommer att behöva bytas ut fram till 2024.
Samtidigt pekar värderingsundersökningarna på att generationen som ska ta över ledarjobben inte tänker ha 70 timmars arbetsvecka, ogillar hierarkier och vill hinna med familjen.
– Trots att alla känner till de här uppgifterna verkar ingen reagera. Jag börjar bli orolig, säger Bengt Lejsved som har 20 års erfarenhet av chefs-rekrytering.
– Läget är ännu värre i Tyskland, Frankrike och Italien. I USA beräknas hälften av alla nuvarande chefer ha gått i pension redan år 2012. En enorm kunskaps- och erfarenhetsmassa är på väg ut från arbetsmarknaden.
Vad tycker då den generation som är på väg in? Värderingarna bland 70- och 80-talister i både USA och Sverige är klart förändrade när det gäller pliktkänsla, balans i livet och syn på auktoriteter.
Nu ser deras värderingar ut så här, enligt hur Bengt Lejsved tolkar Kairos Futures kontinuerliga värderingsstudier bland unga i olika länder:
• Lojaliteten mot det egna livsmålet är viktigare än mot arbetsgivaren. Flera kan tänka sig att välja en långresa eller en kortare arbetslöshet framför ett jobb de inte vill ha.
• Att ha vuxit upp med föräldrar som varit mycket borta på grund av chefsarbete är ett av skälen till att vägra långa arbetsveckor och många resdagar. De accepterar inte heller att partnern ska vara så låst av jobbet.
• De känner nästan antipati mot hierarkier och vill påverka på andra sätt. Samtidigt vill de ha frihet och utveckling på jobbet – men inte bli chefer.
Dessutom sjukskrivs unga chefer oftare än äldre, enligt Bengt Lejsveds iakttagelser i företag som befordrar duktiga människor alltför tidigt.
– De klarar den faktiska uppgiften, men inte de mer komplexa problemen med personal och mänskliga frågor, noterar han.
Han tror dels att de får för lite uppbackning av de äldre cheferna, dels att dessa knappast framstått som några förebilder för den yngre generationen. När de ser de äldre stressa, pressas av kvartalsrapporter och ständigt granskas av medierna avstår de gärna den karriärvägen, konstaterar Bengt Lejsved.
– Vi får en chefsbrist den närmaste tioårsperioden och hjälpen finns inte i USA eller Europa – sett till befolkningsstrukturen. Den finns i stället i Afrika och Mellanöstern. Och då får vi ett kulturellt problem, för Sverige är inte precis världsmästare på integration.
Finns det någon lösning? När det gäller hur chefsavgångarna kan ersättas rent numerärt pekar Bengt Lej-sved på ökat barnafödande, arbetskraftsinvandring och pension först vid 67 eller 70 års ålder.
Men därutöver handlar det om synen på vd. Enligt Bengt Lejsved måste en vd i framtiden kunna vara mer ledig, få andra arbetsvillkor och inte behöva ställa upp på allt.
– När jag haft uppföljningssamtal ett halvår efter en vd-rekrytering till ett publikt företag, får jag ofta höra att jobbet tagit oändligt mycket mer tid än de kunnat föreställa sig – utanför bolaget. Det är medier, styrelsen, investerare, miljöorganisationer, kom-muner, seminarier och andra som drar i dem. Det är skälet till att många duktiga i Sverige tackar blankt nej till publika uppdrag.
Lösningen, enligt Bengt Lejsved, kan vara teamorienterat ledarskap och att företagen bygger upp ett intranät för intern kommunikation med sina anställda. Vd är inte längre den som vet mest. Tack vare internet sitter de unga inne med enorma kunskaper som det gäller att använda, menar han.
– Den tiden är över när chefen skulle ge order och avdela resurser – glöm det! En chef ska leda, motivera och utveckla människor och se till att skapa efterföljare. Många stora företag har gått under för att de inte reagerat i tid.
