Det är lågkonjunktur, bonushets i medierna och kvoteringsdebatt om kvinnliga styrelseledamöter. Allt detta ligger långt borta för Christian W Jansson, vd för klädkoncernen Kappahl. Försäljningen går som tåget och ökade drygt 3 procent under senaste kvartalet. 30 nya butiker öppnas under verksamhetsåret.
Vid första anblicken kan man tro att Christian är en näringslivspamp, med sina närmare två meter över marken, mörka kostym och skarpa blick, men inom honom ryms inget gubbvälde.
– Kvinnor är bäst. De är så duktiga och obegripligt bra helt enkelt, utbrister Christer när vi talar om hans medarbetare.
Företagsledare som vågar omge sig med en majoritet av kvinnor i ledningsgrupp och styrelse är inte vanliga.
– Kvinnor är bättre än de ger sig cred för att vara. De har stor passion i jobbet och mer outnyttjad potential än män.
Däremot är det i grunden ingen skillnad på män och kvinnor, givet samma kompetens, begåvning och erfarenhet. Christian har alltid jobbat med kvinnor omkring sig och lyssnade i tidig ålder till den äldre styrelsekollegan, Göran Collert (skapare av och f.d. ordförande Swedbank):
– Han sade: det finns så mycket begåvade kvinnor. Vi måste få fram dem.
I Kappahls ledningsgrupp är fem av åtta kvinnor och i Kappahls styrelse är sex av nio ledamöter kvinnor. Branschkollegor som RNB eller H&M har inte alls samma sammansättning.
– Vi har en perfekt blandning av kvaliteter i styrelsen. Amelia (Adamo) har en bra känsla och näsa för trender, mjuka värden som man inte kan sätta tal till, medan Pernilla (Ström) är en mästare på att räkna, har börs- och styrelseerfarenhet.
– När Amelia och Pernilla pratar om kundens perspektiv och beteende blir Finn (Johnsson, ordförande) ofta undrande inför allt och hänger inte fullt med i samtalet, men det är en bra mix som ger resultat.
Kappahls styrelse är Christian mycket nöjd med. ”Kalas” som han uttrycker det.
– Det är en mångfald. De är självständiga och säger NEJ, det blir alltid som ett lackmustest när jag presenterar mina idéer för dem. Summan av kunskapen i styrelsen är ju otroligt viktig således. Hade det suttit åtta manliga börs-vd:ar hade vi haft åtta gånger enfald och en dåligt sammansatt styrelse helt enkelt.
Att kvotera är dock ingen bra lösning tycker Christian.
– Det är samhällets största nederlag. Det är inte fel, men det är fruktansvärt att vi inte kan lösa det på ett annat sätt. Peer pressure är vad som måste till. Stora ledande individer måste visa vägen.
Vi träffas på Stockholms kanske mest välbesökta näringslivsnav, Cadierbaren på Grand Hôtel. För dagen har Christian en stor majblomma på kavajslaget och en färgsprakande scarves till den annars propra svarta linnekostymen. Han seglar in i salongen och hejar på de flesta med något litet skämt. Vi hamnar till slut bredvid en stor grupp av affärsmän som tillhör Christians krets och de ska efteråt på ett event tillsammans, Stiftelsen Ungt Ledarskap som är scoutrörelsens 60-årspresent till Kungen. Jag känner mig som en minoritet, men glömmer det snabbt eftersom hela samtalet blir ett positivt svärmeri av superlativ kring kvinnors excellens i jobbet.
– Tjejer uppfostras och entusiasmeras till att vara konforma och följa regler. Killar till att vara annorlunda. Vi präglar våra barn till det. Ska du vara en bra ledare behöver du sticka ut och tänka annorlunda och våga ta risker. Det kan vara en förklaring till att män lyckas bättre i sitt ledarskap.
– Tjejer måste tänka mer som Pippi Långstrump, hon är en fantastisk förebild som vågar bryta regler istället för att vara en regelföljare. Ur Pippi kommer alltid bra saker, även om hon använder okonventionella lösningar. Om kvinnor bara följer regler, blir det att de följer männen på deras villkor.
Christian ritar en skala på baksidan av ett chokladpapper, kring kvinnors och mäns olika tankesätt i karriären. Han råder kvinnor att titta framåt, hitta nya vägar och inte titta på hur verksamheten bedrivits tidigare. Det ger tillväxt och resultat.
– Jag har själv tagit risker och alltid varit trygg i mina beslut. Jag har sagt till mina medarbetare att lita på mig, jag tar ansvaret om det inte går vägen, och med facit i hand har Kappahl haft en fantastisk tillväxt.
Men grundstenen för att komma längre i arbetslivet är att satsa på sin personliga utveckling.
– Skaffa generalistkompetens och öka din bredd, men det är en utmaning att få kvinnor att avsätta tid för personlig utveckling. Vi avsätter exempelvis inom Kappahl tid för MBA-utbildning. Satsar ditt företag måste även du satsa mer annars går det inte ihop. Vissa vill inte ta den tiden från familj och hem. Det är ett allmänt problem att kvinnor tackar nej till möjligheter för att de inte får ihop ekvationen, men jag undrar då, varför är det tabu med hemhjälp eller en au pair?
– Jag tror att man även blir en bättre mamma om man satsar på sin egen utveckling. Om du leder en organisation, är det som ett fostra ett barn. Du ger och ger. Någon gång måste du fylla på och tanka. Annars brister det.
Christian berättar om sin farmor som jobbade hela livet, och hade hemhjälp. Hon är en förebild som gjorde karriär på 1930-talet.
– Hon sade alltid att hon var en duktigare mamma för att hon fick jobba. Kvinnor måste våga bryta mönstret och säga till sin man, jag vill prioritera mig också, hur löser vi det här?
Uppmuntran är ledordet och något som fått kvinnorna i Kappahl att våga satsa. Se och bekräfta men inte göra en revolution, som Christian uttrycker det. Man blir lätt hemmablind och som outsider ser man mer.
– Jag uppmuntrar kvinnor runt mig att göra det jag vet att de kan, men inte själva ser eller vet.
Att familjen inte stoppar karriären är Kappahl ett lysande exempel på. Barnen kommer först och alla kvinnor i ledningsgruppen är mammor.
– Barn är aldrig ett problem. Just nu är 13 kvinnor på huvudkontoret mammalediga och det är inget problem. Andra plockar upp det som behöver göras om man inte är på jobbet. Ta alltid hand om dina barn först. Den vanliga verksamheten överlever ändå. Det stämmer inte att barn behöver kvalitetstid, de behöver tid i kvantitet.
Däremot kan kvinnor motarbeta varandra och när Christian tar upp det slår det mig hur många gånger jag upplevt detta. En kniv i ryggen eller en våt filt som sveper om kvinnogruppen.
– En ny kvinna i ett team motarbetas ofta av gruppen, så att all energi går åt till att lösa de interna konflikterna. En man i en ny arbetsgrupp tas däremot till gruppen som en tillgång, vilket ger ökad effektivitet. Män är rakare med kritik och löser enklare konflikter. Kvinnor gör mindre ont men värker längre. Vissa kvinnor orkar inte med detta i längden och gör därför sämre karriär.
När vi skiljs åt tänker jag på Pippi. Våga. Bryt mönstret, satsa och låta någon annan ta tvätten.
