Downshifting. Ännu ett engelskt ord håller på att leta sig in i det nysvenska språket. Att downshifta innebär att jobba färre timmar på en arbetsplats för att få alla pusselbitar att falla på plats i det egna livspusslet. Ett parallellt pussel är inte minst det ekonomiska. Hur får man råd att dra ned på arbetstid?
Karin Lilja, född och uppvuxen i Lund, växlade från en hektisk tillvaro i Stockholm och är nu åter i Skåne. Huvudstadsperioden hade varit långt ifrån idealisk för henne. Ett otal olika jobb, bland annat tidningsredaktör, it-entreprenör och föreläsare, skulle förenas med en aktiv och intensiv fritid.
Karriärhetsen gav sig till känna genom att hon ådrog sig diverse psykosomatiska åkommor.
Det känns bättre nu. Livet i funkis-villan i Höör med man, två barn och en hund fungerar även om den där drömmen om nedväxling i arbetstid för egen del fick en knäck i höstas när hon i finanskris och lågkonjunktur tvingades se om sitt hus.
–Mina småuppdrag som konsult bara försvann under en vecka i oktober. Jag lyckades relativt snabbt hitta nya kunder vilket självfallet är positivt. Samtidigt innebär det att jag måste jobba fulltid igen.
Fast, tillägger och understryker Karin Lilja, någon övertid är det inte tal om längre.
Och hon har också lyckats behålla det där lugnet som hon tillskansat sig när hon lärt sig tänka i de nya nedväxlingsbanorna: att välja bort pengar och prylar till förmån för tid och livskvalitet.
Hon vågar också säga ifrån och lufta sina egna åsikter på arbetsplatserna mer än tidigare – är inte längre rädd att säga vad hon verkligen tycker.
Att det blivit en bok av hennes reflektioner och förändrade beteendemönster var en slump.
Hon ventilerade sina tankar kring downshifting med en kompis. Kompisen råkade ha en kompis som var förlagsredaktör och som tyckte detta med down-shifting var ett centralt tema i tiden och något som Karin Lilja borde kunna dela med sig av till andra.
Det där med att växla ned i arbetstid är inte något som ska göras i en handvändning, påpekar hon.
–Det är dömt att misslyckas om du direkt bestämmer dig för att minska arbetstiden från 100 till exempelvis 80 procent. Ta det pö om pö. Det är viktigt att etablera dina nya beteendemönster innan du går ned i tid.
En del av tipsen handlar om att sköta sina saker, exempelvis att ta för vana att ägna sig åt persedelvård. Att vårda sina saker i tid, innan förfallet gått för långt.
Bildligt och bokstavligt gäller detta skoklackning. Låter man skorna gå för långt, utan underhåll på vägen, måste skodonen skrotas. Bättre då att laga och reparera innan skadan är oåterkallelig och det blir slit och släng.
Något annat tips du kan förmedla vilket leder till en nedväxlad tillvaro?
–Mitt bästa tips är det jobbigaste och svåraste: att tänka själv. Att inte göra som alla andra hela tiden. Följer du flocken och går och handlar mat efter jobbet vid halvsextiden tar detta inköp viktig tid från annat.
–Likaså om du går på banken vid lunch. Hellre då, om din arbetsgivare är flexibel, att du smiter från jobbet en stund på eftermiddagen då det sannolikt inte är så långa köer.
Nedväxling av arbetstid kan sam-tidigt nu i lågkonjunkturen komma dramatiskt och oönskat för många när jobb går förlorade. Icke desto mindre kan knepen i boken också ge rådrum för dem som drabbas då ett heltidsjobb byts mot arbetslöshet, hoppas Karin Lilja.
Vägen till ett annat tempo
