Akademiker med utlandserfarenhet får högre inkomst i snitt än de som stannat hemma, enligt en rapport från akademikerorganisationen Saco. Personer som har varit bosatta utomlands tar med sig värdefull kunskap hem. Kunskap som Sverige har nytta av, påpekas det i rapporten, som är skriven av Håkan Regner.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan det därför vara lönsamt att uppmuntra personer att återvända hem efter några års studier eller arbete utomlands. Men svenska företag är dåliga på att ta vara på återvändande anställdas kunskap och många återvändare känner sig likgiltigt bemötta.
Många svenskar är intresserade av att jobba utomlands några år, även om många sedan avstår, oftast av familjeskäl.
För Håkan Dahlfors var det inga problem att få med familjen till Chicago. Han är civilingenjör i industriell ekonomi och jobbade som konsult ett antal år. Då fick han först möjlighet att flytta till Philadelphia och arbeta i sex månader där, det var år 2000.
– Då levde jag verkligen ett ”expatliv”, med betald bostad och bil och jag gled liksom ovanför samhället, konstaterar han.
Efter det jobbade han på ett nystartat it-företag i Stockholm några år. Men tiden i USA gav mersmak. I januari 2006 bar det iväg igen. Den här gången till Sveriges Exportråds kontor i Chicago och denna gång fanns frun Johanna och två barn med.
De egna möblerna skeppades till den hyrda lägenheten och de var noga förberedda. De stannade i två och ett halvt år och för Johanna innebar det en möjlighet att vara hemma med barnen, som då var 4 och 2 år. Håkan och Johanna fick också ett tredje barn mot slutet av USA-vistelsen.
– Eftersom jag hade familjen med gav vistelsen nya perspektiv på hur det egentligen är att bo utomlands, säger Håkan. Jag jobbade ju mycket, och på kontoret var hälften svenskar, och jag reste ofta till Sverige, men för min fru, var det en stor omställning. Men vi, och speciellt hon, kom verkligen in i det amerikanska vardagslivet genom barnen, då vår äldsta gick på en lekskola.
Håkan och Johanna fick mycket kontakt med de andra föräldrarna och kom in i samhället genom det och fick amerikanska vänner.
– Min fru hade svårast att ställa om igen när vi kom tillbaka till Sverige.
Håkan tycker att hans erfarenhet från USA uppskattas hemma på Exportrådet i Stockholm. I början kändes det lite osäkert vad han skulle göra, men han fick chansen att arbeta som globalt ansvarig för uppdrag inom miljöteknik. Det passade honom utmärkt.
För Ida Rennemark var utlandsarbetet av helt annorlunda slag.
Hon är väg- och vatteningenjör på konsultföretaget Sweco, men i november tog hon tjänstledigt och åkte ut för att jobba för Läkare utan gränser. Ida Rennemark var 5 månader i Monrovia, Liberias huvudstad. Liberia måste efter flera års inbördeskrig byggas upp igen och Ida ansvarade för att bygga om ett barnsjukhus.
– Det var mycket jobb men värt allt slit, säger hon.
Hon bodde i ett hus som hon delade med kollegor från Liberia, Colombia, Argentina, Ghana och Tyskland. De hade inte ström hela dygnet, och inte vatten alla dagar, men Ida tycker att standarden var bra och det hade känts fel att ha en högre standard med tanke på hur den övriga befolkningen har det.
Lönen var beräknad att räcka till det nödvändigaste och i övrigt betalade organisationen resa, mat och logi.
Väl hemma på Sweco igen tycker hon att arbetet i Liberia har gjort henne tryggare som person och det var bra för självförtroendet.
– Jag har presterat något, det var inte enkelt men jag klarade att slutföra det inom budget och tidsram.
Än så länge har Sweco inte tagit vara på hennes nya erfarenhet så mycket, men det är på gång, försäkrar hon, och hon har haft diskussioner med arbetsgivaren.
Rent mänskligt har Liberiavistelsen gett henne ett annat perspektiv på livet.
– Nu är jag tacksam för väldigt mycket här hemma, som fungerar så bra.

