När E24 når Åsa Lena Lööf, president för Swea International, är det fullt upp inför årsmötet, som detta år är ett så kallat världsmöte i Washington, dit alla 8500 medlemmar från de 76 avdelningarna på de fem kontinenterna är välkomna. Alla utom två deltidsanställda vid kansliet i USA jobbar helt gratis inom Swea.

– Det är det som är så fascinerande. Vi har omkring tusen medlemmar som är aktiva, arbetande. De arbetar som ordförande i de lokala organisationerna eller som redaktörer, eftersom varje lokala Swea och Swea International har sin tidning eller websajt, säger Åsa Lena Lööf, som bott i USA de senaste nio åren och i England 14 år dessförinnan.

Hon har inte den minsta engelska accent, á la Britt Ekland, om någon skulle få för sig något sådant. Som svensklärare i grunden och sedermera rektor för Svenska skolan i London under flera år, fanns det gott om tillfällen att vårda sitt modersmål.

Swea startade för 30 år sedan och började i princip med en julmarknad. Intresset att föra svensk kultur och tradition vidare växte och utvecklades till att även omfatta stöd vid utflyttning, flytt mellan länder och att se till att välkomna och stötta när det var dags att flytta tillbaka .

Hur är det för kvinnor som är medföljande till det nya landet och inte har ett arbete från början, eller kanske inte ens får arbetstillstånd?

– Svenska kvinnor är vana att arbeta, det är normen, flyttar man utomlands för att sambon eller maken har fått jobb, kan en del uppleva ett vakuum och där har Swea en viktig funktion också. Både vad gäller personliga och professionella kontakter kan vi hjälpa till. Syftet med Swea är att sprida svensk kultur och tradition, och nätverkandet har utvecklats med det.

Exempel på svenska företag som låtit duktiga medarbetare utlokaliseras till fabriker och kontor i utlandet är Ericsson, Atlas Copco, SKF, Sandvik, AstraZeneca och Electrolux.

– Vi ses numera som en resurs, både från UD och svenska näringslivet, det tycker jag är viktigt. UD har kontaktat oss i samband med olika katastrofer. Vi har gjort insatser både när det gäller tsunamin 2004 och orkanerna i södra USA 2005. Vi har även tre stora stipendier om 10 000 dollar vardera, säger Åsa Lena Lööf.

Monica Hallworth är regionsordförande för Swea i Mellaneuropa, Afrika och Mellanöstern. Hon utarbetar just nu ett gemensamt återvändarprogram för de familjer som varit utlandsstationerade men får återvända tillbaka till Sverige när den globala finanskrisen gör att bolagen skär ned.

- Jag bodde utomlands i tio år och flyttade hem till Sverige för tre år sedan. Jag vet att många tycker att de har haft ett spännande liv där borta och att de med flytten till Sverige blir ”vanliga” igen. Att ha det nätverk som Swea innebär är ett stöd, att veta att det finns andra kvinnor med liknande erfarenheter och att de tycker det är kul att lyssna, det är otroligt vikigt, säger Monica Hallworth.

Att känna sig vilsen och att bli besviken över att Sverige inte fungerar eller ser ut som man hade förväntat sig, efter utlandsvistelsen, är vanligt bland de hemvändande. Vänner har flyttat, man har tappat kontakten med släktingarna och maten smakar annorlunda än vad man minns.

– En del har varit utomlands i kanske 30 år och vet inte hur det funkar med svensk sjukvård och försäkringskassa. När man har flyttat ut är det oerhört viktigt att man får dricka en kaffe med någon som man kan diskutera ur ett svenskt perspektiv med. Lika viktigt är det att få diskutera sina erfarenheter när man vänt hem, då får man en tillhörighet och får även lättare att acceptera att Sverige har förändrats sedan man bodde där sist, säger hon.