Det var en debatt i tv häromåret där 32 företagare skulle säga ja eller nej till kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser. En enda röstade för, det var affärsmannen och kometkarriäristen Douglas Roos.
– En lag vore det absolut snabbaste sättet att knuffa in kvinnorna, i vissa skeden måste staten gå in, vidhåller han, denne näringslivets gossen Ruda som nyligen kvitterade ut sisådär en sextio miljoner när han sålde sin andel i spelbolaget Sponsio/Ladbrokes nordiska verksamhet.
Därmed blev han en guldgosse, men politiskt korrekt i näringslivets salonger har Douglas Roos aldrig varit. Han kan dyka upp på möten i träningskläder, struntar fullständigt i etablissemangets klädkoder och uttalar åsikter lika oförskräckt. Som att det statliga spelmonopolet är olagligt, som att ”farbrödernas tid är förbi” – som att kvinnlig kvotering borde lagstadgas. I samtliga fall i attack mot ett bromsande gubbvälde.
– Gubbpolitiker som Bosse Ringholm, enväldiga små gubbar som sitter och styr över sina påvedömen, utropar han.
En kvinna hade inte kunnat uttrycka det mer spontant …
– De sätter varandras löner, sitter i varandras styrelser och kommer att gnugga sina stolar utan att ta in kvinnorna så länge kvinnorna inte skaffar sig en maktbas, fortsätter Douglas Roos.
Det är ställt utom allt tvivel att han är för kvotering, helt för. Hur hade det sett ut om kvinnorna hade varit insläppta i dag?
– Om fler kvinnor hade suttit på höga positioner i näringslivet hade vi inte haft finanskrisen i dag. Kvinnor leker inte med pengar på samma sätt som män, är mindre riskbenägna, mer ansvarstagande och samvetsgrannare, svarar Doglas Roos. Men sedan kommer det:
– Kvinnor kan vara mesiga också, de som är mot kvotering och tror att männen ska släppa in dem frivilligt. De är desillusionerade.
Kanske ovilliga att surfa in på bananskalet ...?
– Rädda, kontrar Douglas Roos, nästan alla människor är rädda, jag har fattat att rädslan är väldigt styrande, inte minst är männen rädda för att släppa in kvinnorna och tappa makt. Vi män är rädda som små pojkar och gömmer oss bakom gubbmagar, djupa röster och nedlåtande attityder.
Rädsla rimmar illa med entreprenörskap, tycker Douglas Roos.
– I min värld behöver man inte vara smartast eller bäst, säger han. Jag var ingen stjärna i plugget och kom aldrig högre än division sex i fotboll. Entreprenörskap handlar om att upptäcka vad man som konsument saknar och ingen redan har gjort. Och att våga ta steget om det går att tjäna pengar på idén.
Som han själv precis har gjort när han drog i gång tabloidsajten Nyheter24.se – bilddriven och utmanande mot publicistiska spelregler – för att han tyckte att Aftonbladet. se ”tjänar alldeles för mycketpengar i förhållande till kvaliteten på sajten”. Kompanjonen Patrik Sandberg beskrivs som ”den perfekte entreprenören som vågar ta risker”.
– Riskbenägenheten är inte minst viktig i dag när alla kurvor pekar nedåt, säger Douglas Roos som har hittat riskkapitalister till sitt projekt. Och l i t e mer riskbenägna råder han kvinnor att bli, att se mindre till problemen och inte titta förlångt framåt. Hans kvinnliga entreprenörsidol är Gunilla von Platen, vd för Xzakt Kundrelation, som ”kombinerar kvinnlighet med riktigt ärligt entreprenörskap och har en entusiasm av sällan skådat slag”. Douglas Roos tycker att kvinnor ska leda som kvinnor, ge plats för lekfullhet och glädje och inte härma männen.
– Inte som dem som nått toppen och blivit framgångsrika just för att de är som gubbarna och promotade av dem, säger han.
Men kan inte kvinnor slå mynt av ett tilltalande yttre och sexig approach?
– Jo, så är det. Det är både bra och dåligt men speglar hur interaktionen mellan män och kvinnor fungerar, säger Douglas Roos.
Och själv är han ju skönlockig också, kan det uppfattas som oseriöst av andra män, har hans look likt Nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio upplevts som hindrande?
Inför frågan skruvar han på sig för första gången under intervjun och hummar lite besvärat innan svaret kommer:
– Jag tror att många gubbar tycker att jag är en glidare. För dagen är Douglas Roos märkesklädd i en kavaj av det sofistikerade lågmälda märket Pour till jeans över kängor som ser ut att ha kostat en skaplig slant.
Aldrig att han vill hamna i någon riktig ”gubboverall”, aldrig gömma sig i mörk kostym över vit skjorta med röd slips.
Vilken mor har fostrat denne son?
– Mamma är präst, hon var singel med oss fyra barn, min holländske pappa träffade jag första gången när jag var sexton. Beträffande mitt eget föräldraskap försöker jag vara väldigt mycket pappa. Min fru och jag tänker hela tiden på att inte curla barnen för mycket och inte för lite, det är en knivig balansgång, säger Douglas Roos.
Hans hustru Ulrika valde att bli hemmafru när maken blev mångmiljonär. Hon var personalchef på Scania innan, nu ”älskar hon att var hemma”, försäkrar maken som nu kan räkna sig till de 23 procent av svenska toppchefer som har hemmafruar jämfört med 3 procent av normalbefolkningen.
Det är en lyx vi har råd med så länge hon vill, säger Douglas Roos.
Vill du prenumerera på Passion for Business? Klicka här!
