Evin Cetins kalender är fulltecknad. På sin hemsida låter hon också den som vill ta del av allt hon ägnar sig åt under denna hektiska vår. Det handlar om föreläsningar, debattmöten och framför allt den intensiva personvalskampanj som hon bedriver för att med hjälp av genvägen förkryssningsbar på socialdemokraternas valsedel i EU-valet avancera från sin nuvarande 29:e plats.

Hon säger att det blivit inne här hemma med personalvalskampanjer, att hon långt ifrån är ensam om det.

–Jag tycker att alla kandidater till Europaparlamentsvalet ska engagera sig och visa upp sig för väljarna.

–Jag jobbar definitivt inte 40 timmar annars heller. När man jobbar med politik är det få kvällar man kan vara hemma. Men för det mesta räcker det för mig att få någon timme på kvällen i hemmet för att få lite guldkant och känna den rätta balansen i tillvaron.

I sin personvalskampanj har hon självaste Barack Obama som förebild och hoppas hitta röstnäring genom bloggande, Facebook samt bland pizzabagare och andra som tillhör den majoritet av svenskar som tidigare inte brytt sig ett dyft om valen till Europaparlamentet.

Hennes familj är en del av Pizzasverige, som hon uttrycker det. Båda föräldrarna har jobbat som pizzabagare i Bollnäs, dit hon och övriga familjen kom från sydöstra Turkiet när hon var tre år. Kärleksflyktingar är ett annat epitet som Evin Cetin väljer för att beskriva den i Turkiet politiskt laddade kärleken som slog rot mellan mamman assyrier/syrian och den kurdiske pappan.

Det var egentligen först i samband med juridikstudierna i Uppsala som hon blev uppmärksam på de klyftor i samhället som hon nu vill krympa genom att arbeta politiskt. Under uppväxten i Bollnäs, fjärran från storstädernas segregerade förorter, fanns det en bra mix bland befolkningen, tycker hon. Hon kände själv en otrolig acceptans. Hennes invandrarbakgrund har ändå påverkat henne.

–Jag har alltid varit så otroligt ambitiös. Att jag alltid velat visa mig duktig beror nog på att jag velat bevisa att jag inte är annorlunda.

Sedan början av fjolåret är hon politisk sekreterare i Södertälje och jobbar nära kommunalrådet Anders Lago (S) i denna stad.

–Politik är när man vill förändra något i sin omgivning. Det behöver inte handla om att gå med i något parti. Jag kämpade redan från tioårsåldern på hemmaplan. Mina föräldrar hade en föråldrad syn på tjejer – att vi inte skulle spela fotboll, inte hålla på med idrott. Jag har lyckats förändra deras synsätt.

–Vad jag lärt mig av nuvarande jobb är att beslut som fattas i Bryssels korridorer och i Sveriges riksdag också direkt påverkar kommuninvånare. Allt är så sammankopplat. Jag brinner för asyl- och flyktingfrågorna. Det är också dessa frågor som får mig att engagera mig i Europaparlamentsvalet. Sannolikt har mitt stora engagemang inför utrikespolitiken en koppling till min bakgrund och två folkgrupper - kurder och assyrier - som historiskt varit otroligt förtryckta.

Även om Bryssel hägrar på sikt är den omtalade och av många avgudade maten i Belgien inget som lockar henne.

–Nej, där finns för lite av mammas kök. Jag älskar mat från Mellanöstern. Och jag känner att jag alltid kommer att vara en Bollnäsbo. Det är också i Bollnäs, på Bolleberget, som jag känner att jag kan få harmoni till 100 procent.

Andra sätt för henne att få balans i livet är att idka idrott, främst genom att spela innebandy. Även resor i Europa gör att hon kan koppla av. Och så, inte minst, att ägna sig åt småttingarna i släkten och bland vänner.

–När man umgås med barn måste man fokusera bara på barnet. Det är så avkopplande tycker jag.