När man tittar på Veckans Affärers sammanställning över ditt nätverk hittar man inga kvinnor. Hur kommer det sig?
– De har slarvat med researchen (skratt). Jag har ju varit ordförande i ett av Sveriges kvinnligaste företag: Lindex. Där är det ju 3 500 anställda, varav de flesta kvinnor. I styrelsen satt också flera kvinnor som jag jobbade nära med.
Hur ser det ut i din egen styrelse i Cevian Capital?
– Här är det tre män och en kvinna.
Är jämställdhet en fråga som du fäster vikt vid?
– Jag har alltid tyckt att frågan är onödig att fokusera så mycket på, jag har alltid tyckt att det är jämställt omkring mig. Jag var omgiven av framgångsrika kvinnor under mina första tio år. Jag tror att det har påverkat mig mycket.
Samtidigt ser det ju knappast ut så i näringslivet, och det gjorde det inte heller när du gick på Handels?
– Nej, där härskade ju den gamla stammen. Det händer ändå en del i och med att gammelstammen klingar av successivt, men det går inte så fort som det borde. Det viktigaste är att kvinnor finns i de exekutiva ledningarna i företagen, att kvinnor ges möjligheter att göra karriär i företagen. Har man bara tagit sig dit kommer man helt naturligt in i styrelser.
Är brist på jämställdhet något som du diskuterar med andra manliga chefer?
– Ja, det är klassiskt. När man kommer in på en stor konferens och återigen konstaterar att det bara är gubbar i kostym överallt. Det är så tråkigt och uppenbart. Herregud, klart att vi pratar om det.
Hur är du själv som chef?
– Det här är ju en rätt speciell miljö. Jag jobbar mycket efter principen att de som kommer hit ska vara självmotiverade. De ska ha egen drivkraft. Jag ska inte behöva säga åt dem vad de ska göra. Bra prestationer belönas på ett generöst sätt och dåliga prestationer får negativa konsekvenser.
Kvinnor anses vara mer måna om att hålla sig inom regelverken.
– Ja, och investerarbranschen är extremt mansdominerad. Jag letar aktivt efter kvinnor, men det är svårt. Kvinnor har en tendens att vilja ha en säkrare rutt. Killar är mer riskvilliga.
Är det vad du tror, att kvinnor underskattar sig själva och män överskattar sig?
– Ja, delvis. Vi har headhunters som har som uppgift att bara leta tjejer, och vi har intervjuat massor av tjejer, men när de jämför det de har med det de kan få hos oss tycker de att riskerna är för stora. Killarna verkar inte bry sig om riskerna. De uppskattar äventyrligheten, gillar att det är mycket frihet under eget ansvar.
Vilka är dina bästa råd till kvinnor som vill lyckas i din bransch?
– Jag tror att många kvinnor skulle göra ett fantastiskt bra jobb i den här branschen. Man ska vara analytisk, kreativ, våga tänka lite utanför boxen. Kvinnorna är bara lite för rädda för att se vad de har och vad de kan.
Varför är kvinnor så rädda tror du?
– Man måste hoppa över den mentala barriären. Jag fattar att det är jobbigt om man har familj, men det har ju män också. Det finns faktiskt stora fördelar om man har familj. Det går att jobba hemma mycket, det är väldigt flexibel arbetstid.
Vad är ditt eget bästa karriär-beslut?
– När jag lämnade McKinsey, där jag ändå hade det väldigt bra, och satsade på att bli investerare. Jag är glad att jag vågade. Jag har aldrig ångrat mitt beslut.
Du är känd för att vara en riktig tävlingsmänniska. Hur viktigt är tävlandet när det gäller jobbet?
– Väldigt viktigt. Jag försöker alltid att hitta tävlingsmomentet. Jag konstaterar att kvinnor är mindre benägna att tävla. På klubbmästerskapen i vår tennisklubb är herrarnas lista alltid fulltecknad medan det knappt är en kvinna anmäld till damernas turnering, trots att de tränar mer. Jag har också sett att så fort det är match spelar tjejerna sämre än vad de gör i vanliga fall. Att vilja vinna tror jag är väldigt viktigt i karriären. Man måste vilja prestera bättre än de andra på en nivå för att komma upp till nästa.
