En gång i månaden samlas hela personalen på Alexandra Larssons förband för att få viktig information. De flesta visste redan att hon var transsexuell, men i samband med att hon bytte namn tog hon chansen att hålla en keynote-presentation (Apples motsvarighet till Power point).

–Jag ägnade väl 35–40 minuter åt att berätta om mig själv och processen att gå från man till kvinna, berättar Alexandra Larsson.

Detta var hösten 2005. Hon var redan på god väg med könsbytet som är en lång process. Privat började hon ”stå för den hon är” i slutet på 1990-talet. I yrkeslivet har utvecklingen gått långsammare.

Redan under sin tid på F10 i Ängelholm några år tidigare hade hon provat ”power-point-metoden”. Inför gänget som till stor del bestod av stridspiloter höll hon sitt första föredrag om att vara transsexuell. ”Jag tror aldrig att jag har varit så nervös någonsin i mitt liv”, skriver hon på sin hemsida där läsaren kan följa hennes väg från man till kvinna.

–F10 är nog den mest mansdominerade arbetsplatsen jag har varit på. Ett gäng med en otroligt härlig sammanhållning. Att jobba där var fantastiskt roligt.

Många av kollegorna beklagade att hon hade varit orolig för att visa vem hon ”egentligen” var.

–Vissa kom fram efteråt och visade sitt stöd medan andra var lite mer avvaktande. Alla verkade tycka att det var bra att jag varit ärlig och öppen.

Alexandra Larsson har förnekat sitt rätta jag många gånger under yrkeslivet. Att känna sig fel i sin kropp kan vara en börda.

–Första tiden inom Försvarsmakten var jag otroligt rädd för att min önskan att leva som kvinna skulle komma fram. Jag kunde inte se en framtid som transsexuell kvinna på jobbet. Men jag har haft tur. Jag har mött människor som pushat mig det lilla som har behövts för att våga vara öppen.

Ett avgörande steg för att ta reda på om det var rätt att fortsätta den militära karriären var när hon skrev ett brev till en hög chef och berättade om sin transsexualism.

–Brevet var avgörande för om jag skulle bli avskräckt eller gå stärkt ur det hela.

Svaret dröjde. Några månader efter att han fått brevet kom chefen till Alexandra Larssons arbetsplats. Han bad att få tid för ett enskilt samtal.

–Efter ett flygpass pratade vi i tre kvart. Han menade att det viktiga är officerarnas kompetens och att det var självklart att jag kunde jobba kvar i Försvarsmakten som kvinna. Det gjorde ingen skillnad.

I USA hade det inte varit möjligt att stanna som officer. Transsexuella avskedas. Där får man inte heller vara öppet homosexuell. ”Don‘t ask – don‘t tell”, lyder deras policy.

Det svenska försvaret välkomnar alla, men har dåligt rykte vad gäller behandlingen av homosexuella.

–Jag tror faktiskt att det är lättare att vara transsexuell än bög i försvaret.

Själv har hon inte mött några öppet negativa attityder.

–Kanske pratar några bakom ryggen på mig, men mina kollegor har verkligen varit jättegulliga. Men så jobbar jag också inom en utvecklingsenhet där man ska tänka högt och stort.

Att Alexandra Larsson valde officersyrket hänger ihop med hennes tid i organisationen Flygvapenungdom.

–När jag gick med där hade jag en period av förnekelse. Jag lade alla tankar om kön på hyllan och fokuserade på teoriutbildningen och flyg- planen. Jag var väldigt bra på mycket av det vi gjorde. När vi fick information om möjligheten att bli reserv- officer sökte jag.

Studierna gick lätt och Alexandra Larsson blev antagen till yrkesofficersutbildningen.

–Skoltiden var otroligt rolig och jag har hela tiden haft intressanta arbetsuppgifter.

Trots det starka engagemanget i jobbet har de begränsade möjligheterna att få vara hela sitt kvinnliga jag varit hämmande för Alexandra. En anledning är att id-kortet spelar en central roll inom Försvarsmakten. Fram till den 18 oktober 2005 stod det ett mansnamn på kortet.

I morgon är det dags för nästa stora steg in i kvinnligheten. Måndagen den 12 mars blir Alexandra Larsson en av cirka 40 personer som kommer att genomgå en könskorrigerande operation i Sverige i år.