Klockan är åtta på morgonen. Linn Malmberg sitter ett ljust rum i rekryteringsbolaget Inhouse lokaler på Grev Turegatan i Stockholm och väntar på att coachingsamtalet med Emma Pihl ska börja. Hon är 28 år och tillhör "den nya generationen" som Emma Pihl just skrivit en bok om att leda.
Efter två år på arbetsmarknaden och snart inne på sitt tredje jobb känner Linn Malmberg, som jobbar med personalfrågor, sig besviken, främst på ledarskapet. Hennes drömarbetsplats har känslan av ett mindre företag men är en del av något större, gör en positiv förändring och har ett öppet klimat.
– Om den finns? Jag hoppas det. Företag som inte fokuserar på ledarskap och personlig utveckling kommer få svårt att rekrytera folk och det är vi som är framtiden, säger hon fullt övertygad.
Nästa klient är Josefine Carlsson som är ung och nybliven chef inom Procter & Gamble. Hon brottas med hur hon ska motivera till de äldre personerna i sin grupp och konstaterar att det är lätt att utgå från sin egen situation och ambitionsnivå. Hennes krav på sig själv som ledare är höga.
– En sak är att lära sig saker och processer fort, men hur lär man sig människor? Det hör säkert ihop med min generation, suckar hon, allt ska hända nu.
Coaching-sessionerna har dragit över tiden och Emma Pihl får bråttom att ringa en taxi. Nästa stopp är den exklusiva medlemsklubben Villa Pauli på Djursholm där hon ska föreläsa för vd-nätverket Executive Trust om sin nya bok.
På vägen ut berättar hon om vägen från sjuksköterska med specialisering på ätstörningsproblematik, via livscoaching till karriärcoaching. Jobb med talangprogram på företag och kontakt med nyfikna chefer om hur den unga generationen motiveras gav henne idén att skriva en bok.
På ovanvåningen i Villa Paulismäktiga salonger har vd-nätverket Executive Trust träff. Grundaren Gunnar Selhedens idé är att samla ganska små grupper med vd:ar från icke konkurrerande branscher för informella samtal om aktuella frågor och inspiration. Även vd:ar behöver prata av sig. Åtta av de nio deltagarna är män och åtta av nio är 50-talister. Den nionde är 40-talist.
– Vi är 50-60 plus och det är klart att nu måste vi attrahera 80- och 90-talisterna till våra företag. Flera här har stora organisationer, säger grundaren Gunnar Selheden och fortsätter:
– Många av oss har haft 80-talister hemma och man vill ju stötta. Jag tror ingen egentligen har något emot det, man måste gilla läget.
Han hoppas på tips från Emma Pihl på hur man kan få ut den rätta kraften ur generation Y. Men det blir tydligt när diskussionen sätter igång med övriga vd-kollegerna att det finns en frustration över unga jobbsökande och anställda.
Vd:arna pratar om ungas oförmåga att ta ansvar och hur man är extremt beroende av vad andra tycker. Någon går igång på jobbsökande ingenjörer som kommer med byxorna på halva rumpan.
Emma Pihl bekräftar en del.
– Ja, det är en generation som är vana att någon krattar. Handling och konsekvens är inget man tränar sig i.
Och försöker vända på annat.
– Framsidan är att det är en generation som vågar vara sig själv och har en mer jämnbördig syn på auktoriteter och tänker att 'jag har något att bidra med'.
Innan lunchpausen påminner hon om att hon ju är där för att prata om dem som de faktiskt vill attrahera och behålla i sina företag.
– Ofta förstår vi inte varför företagen läcker de bästa talangerna.
Är äldre chefer alltid är såhär svårflörtade?
– Nej, ofta är det två läger, säger Emma Pihl. Några som ser mycket problem och några som vill veta allt om hur de motiverar den yngre generationen. Här reflekterade de väldigt lite över sitt eget ansvar. Mellanchefer reflekterar mer.
– Och så är det ju lite av en utmaning att ställa mig själv utanför – det är ju min generation de pratar om, säger hon innan hon försvinner in på lunchen med de tuffa åhörarna innan det är dags för eftermiddagssessionen.
Hon har ett litet hål därbak på strumpbyxan.
